Vill löntagarna ha makt över kapitalet?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-07-28
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
”Det är dags nu på 2000-talet att ta det tredje steget. Att ge löntagarna inflytande över kapitalbildningen och förmögenheterna. Ställ inte arbete mot kapital – det är arbetet som är kapitalet. Utan arbete blir det aldrig nåt kapital”.
Gunvall Grip, samhällsutredare på Folksam, är en lågmäld man med en brinnande övertygelse. Han talade om ekonomisk demokrati på Wigforssföreningens årliga seminarium i Sveriges äldsta Folkets hus i Söndrum strax utanför Halmstad. Den gamla träkåken byggdes en gång av traktens stenarbetare och ägs fortfarande av arbetarrörelsen i gillesocialistiska former: solidariskt både kollektivt och individuellt.
Finansminister Bosse Ringholm, en annan av talarna, knöt an till gillesocialismen och kooperationen när han beskrev hur han vill utveckla den ekonomiska demokratin.
– En gång bildade arbetarrörelsen kooperationen för att öka konkurrensen med kapitalisterna, få eget ägande och inflytande. Vi borde ta upp den diskussionen igen, sa Ringholm.
Annars var han rätt nöjd med den
socialisering som skett.
– Vi har socialiserat produktionsresultatet till 50 procent. Det är skatten vi tar in för vår gemensamma välfärd och den använder vi för att omfördela. 50 procent är ändå stor skillnad mot på Ernst Wigforss tid då folk lämnade partiet för att han höjt skatterna till 19, sa skatteminister Ringholm.
Mindre nöjd var Roland Spånt, chefsekonom på TCO.
– Vi måste erkänna att de senaste decennierna varit rena vansinnesfärden. Svenskt näringsliv har gjort den ena vansinnesaffären efter den andra, staten och kooperationen likadant. AP-fonderna har förlorat 100 miljarder under 90-talet. Socialdemokratin har totalt misslyckats som ägare. Det är bara att erkänna: alla har gjort ”sand av guld”, sa Spånt och rekommenderade TCO:s utredning med samma titel till studium.
Jan Andersson, EU-parlamentariker, pekade inte oväntat ut EU och EMU som den självklara motvikten till det globala kapitalet.
– Bara i samverkan med andra kan vi motverka social dumpning och värna löntagarnas rättigheter. Det har EU gjort, sa Andersson med eftertryck.
Trots att Wigforss ande svävade i salen där i Söndrums Folkets hus kunde jag inte se någon hägrande provisorisk utopi för hur vi ska ta makten över ekonomin. Närmast kom Grip när han talade om det arbetande folkets rätt till makten över pensionskapitalet.
– Vi måste ställa fem krav. Det ska ha god avkastning, ge oss inflytande, ha klara miljökrav, sociala krav och sysselsättningsfrämjande krav. Då skapar vi en god cirkel för arbete och produktion, sa Grip.
Så är vi där igen – det är arbetet som skapar kapital och förmögenheter. Det är arbetskapitalet vi måste ta makten över. Bestämma hur trygghetskapitalet – minst 1 000 miljarder kronor – ska användas och för vilka mål. Frågan är bara: Vill löntagarna ha makt över och ansvar för kapitalet?
Högsta möjliga avkastning gäller i dag som mål för pensionskapitalet. Det finns ingen efterfrågan på något annat i rörelsen, vittnade finansministern.
Fan tro’t. Wigforssföreningen får skriva en motion till partikongressen, kräva en diskussion och en folkbildningskampanj för en provisorisk utopi för ekonomisk demokrati i en kapitalistisk värld.