Anders Borg ger dubbla budskap

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Anders Borgs ekonomiska politik – sänkta ersättningar till sjuka och arbetslösa och skatteavdrag för den som jobbar – ska leda till sänkta löner. Det kunde Aftonbladet berätta i går.

Det är egentligen ingen nyhet. Som ­reportaget visar har Moderaterna skrivit om att hålla tillbaka lönerna i riksdagsmotioner redan före det senaste valet. ­Tidigare medarbetare till Anders Borg beskriver det som en självklarhet.

”En allmän press neråt på lönerna”, ­säger den tidigare statssekreteraren Per Jansson.

Krävde nollavtal

Fackliga organisationer som nu summerar vinterns avtalsrörelse har sett ­effekterna. Arbetsgivarna gick in i förhandlingarna med krav på nollavtal.

”Vi stod emot”, sa Kommunals avgående ordförande Ylva Thörn när hon

i måndags inledde förbundets kongress. Nästan likadant uttryckte sig Wanja Lundby Wedin på LO:s representantskap härom veckan.

Det är i själva verket pressen på lönerna som är jobbpolitiken. Lägre ersättningar och lägre skatter ska tvinga ner kraven och mest ska de pressas för de som tjänar minst. Det är nämligen där de sänkta ersättningarna i trygghetsförsäkringarna slår hårdast och det är för dem konkurrensen om jobben är hårdast.

Det är därför en servitör eller hotellstäderska betalar fem gånger så mycket som en akademiker för a-kassan.

Förnekar politikens kärna

Pressen på lönerna är inte någon ovälkommen bieffekt av politiken. Den är själva kärnan, den mekanism som ska skapa tillväxt och fler arbeten, låt vara lågbetalda.

Ändå har borgerliga ministrar och riksdagsmän gång på gång förnekat att det skulle vara på det sättet. Man kan fråga sig varför.

Ett svar kan naturligtvis vara att de ­inte förstår. Att modellen med ökat utbud, hårdare konkurrens och lägre priser går bortom somliga ministrars kunskaper i ekonomisk teori.

Det gäller dock inte dem som bestämmer och det gäller framför allt inte Anders Borg.

Teorin: Han räds debatten

Hans kollegor i ekonomfacket, Lars Calmfors och Stefan Fölster, har en ­teori om varför Borg visar upp ett janus­ansikte och vägrar tala om för väljarna hur politiken är tänkt att fungera. De tror att han är rädd att förlora debatten. Människor är kanske inte intresserade av en politik som leder till sämre löneutveckling och större klyftor.

Det är en rimlig teori, men den innebär ett förfärligt svek. Om människor ska kunna ta ställning till de politiska alternativen måste politiker vara ärliga nog att berätta hur politiken är tänkt att fungera.

Det är grunden för ett demokratiskt samtal.

IP