Moderat SD-flirt får direktörerna att rasa
Facket ska inte tillfrågas om arbetskraftsinvandring
Det händer inte ofta, men nu har moderatledaren Ulf Kristersson lyckats reta upp en massa direktörer. Tillsammans med Maria Malmer Stenergard som bland annat sköter partiets migrationspolitik presenterade han i går nya förslag om arbetskraftsinvandring.
Kristersson tycker att den nuvarande ordningen där arbetsgivarens ord i princip räcker för att vem som helst ska få ett arbetstillstånd skapar problem. Nu vill han bland annat sätta en nedre gräns på drygt 31 000 kronor i månaden för arbetskraftsinvandrare.
Facket ska däremot förstås absolut inte tillfrågas.
För somliga av oss som under ett drygt årtionde har kunnat följa hur systemet fungerar kan Kristerssons engagemang kännas lite yrvaket. Ingen som läser tidningarna har missat rapporterna om människor som tvingas sova på sina arbetsplatser, handeln med arbetstillstånd eller arbetare som luras på lönen.
Jag har skrivit om byggnadsarbetare, skogsplanterare, jordbrukspersonal och människor som arbetar på restauranger, för att ta några exempel. Andra, som Dagens Arbetes Elinor Torp, har gjort det mycket bättre.
Vi talade förbi varandra. Men kaffet smakade bra.
Ingen av de där historierna har intresserat Kristerssons partikamrater. Jag kan komma ihåg ett samtal på Tobias Billströms kontor i Rosenbad. På den tiden bar han titeln migrationsminister. Han ville bjuda på kaffe och prata om något förbrytligt som min nuvarande chef hade skrivit. Jag fick gå dit.
Billström ville beklaga sig över att alltför få flyktingar kunde utvisas. Jag ville prata om reglerna för arbetskraftsinvandring som Billström ändrat 2008 och det missbruk av människor som blivit resultatet.
Man kan säga att vi talade förbi varandra. Men kaffet smakade bra.
Nu blåser alltså andra vindar. Och Kristersson tar till storsläggan. Ett lönekrav på 31 700 kronor i månaden, det var summan som nämndes igår, betyder att det skulle bli stopp för restaurangpersonal och sannolikt för kompetenta industriarbetare. Skogsvårdsföretag och grönsaksodlare skulle verkligen få problem.
Det kanske är rimligt. Själv har jag ingenting emot om arbetsgivare tvingas betala anständiga löner och kanske anstränga sig lite hårdare för att rekrytera arbetslösa här hemma. Men Kristerssons kompisar på Svenskt Näringsliv är inte nöjda. I Svenskt Näringslivs nyhetsbrev står de på kö för att protestera.
"Ett grundskott" säger Almegas chefsekonom Patrick Joyce. "Nedlåtande" säger Visitas chef Jonas Siljhammar och Teknikföretagens Li Ljungberg menar att förslaget skulle få "allvarliga konsekvenser".
Den enda som fattas är egentligen LRF:s Anna Karin Hatt. Hon ville ju å andra sidan redan i våras att staten skulle ersätta jord- och skogsbruk för att pandemin stoppade importen av billig arbetskraft.
Vi kan diskutera om Moderaterna lagt ett bra förslag. Jag tror det finns bättre sätt att komma till rätta med missförhållandena. Men frågan är egentligen en annan. Varför kommer man med det här nu? Och varför är Ulf Kristersson plötsligt så okänslig för Näringslivets synpunkter?
Jag kan naturligtvis inte veta, men visst ser det ut som en tanke att förslaget kommer samtidigt som Kristersson orienterar sitt parti allt närmare Sverigedemokraterna.
Frågan är om Svenskt Näringslivs lobbyister visste vad de gjorde när de 2014 bjöd in SD-topparna till middag på Gondolen och satte igång den processen?