Löfven kan snart inte vingla längre
Bill Clintons färgstarke valstrateg James Carville har sagt det bäst.
"Politik är som att cykla. Ju snabbare du rör dig desto svårare är du att putta omkull. Men om du stannar välter du."
Stefan Löfven står just nu still, och vinglar så gott han kan.
Snart välter cykeln.
Politiskt hantverk handlar om att röra sig framåt, att med en strid ström av nya idéer, utspel och reformer styra både debatten och verkligheten. Socialdemokraterna brukade vara mästare i detta. När Per Albin pratade om folkhemmet eller Tage Erlander om det starka samhället personifierade de själva tidsandan. De blev solen allt cirklade kring.
Reformer saknas
I vårt politiska undermedvetna är det fortfarande så. Vid varje ny opinionsmätning blir även promilles förändringar av Socialdemokraternas väljarstöd huvudnyhet och LO:s inre strider till en regeringskris, en unik position.
Samtidigt är det som att den intellektuella motorn hos arbetarrörelsen har fått soppatorsk. Det kommer helt enkelt inga nya stora samhällsreformer från det hållet längre, ingen offensiv för ökad jämlikhet, inget grönt folkhem, ingen tandvårdsreform eller förslag till ny pensionsuppgörelse. Inte ens den utlovade skattereformen ser ut att bli av.
Går inte på offensiven
Hela arbetarrörelsen verkar vara fullt upptagen av det dagliga kriget mot den framstormande blåbruna högern. "Fördröjningsstrid" som militärerna säger. Men vad är det man försöker fördröja, en valförlust?
Inte ens ett snöbollskrig skulle kunna vinnas med den strategin.
De politiska kommentatorerna, och borgerliga politiker, säger att Januariavtalet fjättrar Stefan Löfven vid borgerlig politik. Att han måste stå still för att han annars får avgå. De säger att de "liberala reformerna" för lägre skatter, sämre arbetsrätt och högre hyror för vanligt folk måste ligga fast, annars...
Januariavtalet har ändrats
Men låt oss syna argumenten. På flera punkter har januariavtalet redan fallit, de delar som saknar stöd i riksdagen kan strykas direkt. De punkter som bidrar till ökad ojämlikhet och därmed till att SD ökar borde omförhandlas. Även C och L kan rimligen räkna ut hur många mandat ett SD på 25-30 procent skulle få. Vill de verkligen ha den riksdagen?
Inget politiskt avtal varar för evigt, det måste utvecklas för att överleva. Det är vad nästa förhandling mellan januaripartierna borde handla om. Målet kan inte vara att bevara dagens ohållbara situation, utan att reformera den.
Ett smörgåsbord av idéer
Och om inte Socialdemokraterna själva orkar gå ner i maskinrummet och starta tillverkningen av nya reformer så är LO:s jämlikhetsrapport från i fjol rena smörgåsbordet av idéer för jämlikhet och ett Sverige som håller ihop.
Det är dags för Stefan Löven att börja trampa på pedalerna igen.