Offra inte barn för signalpolitik
”Det är fruktansvärt för en mamma att tvingas lämna sina barn och vara långt hemifrån.”
Förskoleläraren och fyrabarnsmamman Khansaa var politiskt aktiv i Syrien. På grund av kriget tvingades hon att fly för sitt liv.
Flykten blev ohyggligt svår. Flera gånger var hon nära att dö på Medelhavet när gummibåten besköts. Khansaa föll i vattnet och kämpade för sitt liv. Hon överlevde, och hon tog sig till slut till Sverige.
Khansaas äldste son har också lyckats fly hit. Men de tre mindre barnen och Khansaas man finns i Turkiet.
Jag läser Khansaas vittnesmål på Röda Korsets hemsida och jag tänker på min egen familj. På hur det skulle vara att inte få träffa mina barn på månader och år. Vad det skulle innebära för dem.
I dag röstar Sveriges riksdag om ett lagförslag som – om de blir verklighet – aktivt kommer att splittra familjer, gå ut över samhällets svagaste och leda till mänskliga tragedier.
Det värsta är att det görs helt i onödan, och enbart av opinionstaktiska skäl.
I fjol tog Sverige emot drygt 160 000 människor i en historisk humanitär insats.
Som statsminister Stefan Löfven tidigare sagt – och som Svenska kyrkans biskopar skrev på DN debatt i går – är detta något att vara mycket stolt över som svensk.
Många delar av samhället tog ansvar. Stora är de insatser som fortfarande görs runt om i landet av kommuner, myndigheter och civilsamhälle.
När myndigheter och kommuner i höstas larmade om att de inte mäktade med fattade regeringen ett antal beslut som gjorde det svårare att söka asyl i Sverige. Det handlade skarpt om att införa id-kontroller. Det var inga lätta beslut, men försvarbara.
Det som nu ska ske är något annat.
På riksdagens bord ligger förslag som ska omöjliggöra för familjer som splittrats på grund av krig och flykt att återförenas i Sverige. Det kan handla om ensamma barn som inte kan få hit sina föräldrar. Om makar som skilts åt. Om små barn som nu inte kommer att få träffa sin pappa igen.
Många av de som söker asyl i Sverige gör det liksom Khansaa i yttersta nöd, på flykt undan slaktaren Assad eller IS fruktansvärda grymheter. Det är människor som vill leva vanliga liv i fred och frihet.
Nu föreslår en socialdemokratiskt ledd regering att de barn, pappor och mammor som lyckats ta sig till Sverige inte ska få återförenas med sina familjer. Det är en politik som försvårar integrationen, och som riskerar att göra att Sverige bryter mot FN:s flyktingkonvention.
Flyktingströmmarna till Sverige har minskat dramatiskt sedan i höstas. I april sänkte Migrationsverket sin huvudprognos för antalet asylsökande för i år, från 100 000 till 60 000 personer. Sedan dess har antalet asylansökningar fortsatt att gå ner.
I maj sökte 2 121 personer asyl i Sverige. Det är den lägsta siffran på sex år. Troligen kommer Migrationsverket att fortsätta att sänka sina prognoser. Detta utan att de destruktiva förslag som riksdagen ska röstas om i dag ännu har blivit verklighet.
Syftet när förslaget om familjeåterföreningar lades fram i höstas var att skicka signalen att människor inte skulle söka sig till Sverige. Sedan dess har läget radikalt förändrats och det vet Morgan Johansson och resten av regeringen. Gränsen för flyktingar från Syrien till Sverige går inte vid Öresundsbron utan i Grekland. I denna nya värld blir signalpolitiken bara en fråga om politisk prestige.
Dagens omröstning handlar inte om att göra det rätta i en svår situation utan om att visa en tuff hållning i ett opinionsklimat som hårdnat. De som kommer i kläm är människor i nöd.
Det är ett agerande som är ovärdigt en socialdemokrati som säger sig värna om barns väl och rättigheter.
Redan innan den nya asyllagen trädde i kraft hade antalet som söker asyl i Sverige minskat kraftigt.
2015 sökte 162 000 människor asyl i Sverige.
LÄS OCKSÅ: Härifrån kommer flyktingarna – och så många får stanna i Sverige