Låt oss prata lite om klasshatet uppifrån
På Twitter rasar riksdagsledamoten Hanif Bali (M) mot regeringen: ”Dessa lagar verkar endast gälla när man [vill få tyst] på högern, men helt valfria att följa för när LO-svetsarn är i Bryssel.”
”Svetsarn” är kod för Stefan Löfven på de högerextrema delarna av nätet, på hatsajter och Flashback. Stavningen är viktig.
I valrörelsen twittrade riksdagsledamoten Katarina Brännström (M): ”Det här med ’svetsaren Löfven’ som S påstår sig rösta på. Hur statsmannamässigt känns det?”
Men hon raderade texten och bad om ursäkt. Hanif Bali kallar i stället kritiker för ”Gullet” och fortsätter som om inget hänt.
Stefan Löfven är ingen broiler som drömt hela sitt liv om att bli toppolitiker utan en arbetargrabb från Ö-vik som mot alla odds lyckats bli Sveriges statsminister. Det är ganska imponerande. Men stora delar av högern verkar snarare tycka att uppkomlingen borde gå tillbaka till sitt svetsaggregat där han hör hemma.
Att vara arbetarklass blir i debatten något negativt med fel språk och erfarenheter för ett så viktigt jobb. Just Löfvens fackliga bakgrund återkommer ständigt i kritiken. I Västerhaninge, söder om Stockholm, pågår sedan januari en konflikt kring Paus Bagarstuga där ägaren vägrar teckna kollektivavtal. Livsmedelsarbetareförbundet har satt honom i blockad och delar ut flygblad utanför lokalen några dagar
i veckan. Normalt sett brukar sådant där lösa sig. Arbetsgivaren har avtalsfrihet och lagen tvingar honom inte att skriva på något. Och facket har på motsvarande sätt rätt att ta till stridsåtgärder. I den svenska modellen reder man ut konflikter i förhandlingar.
Men någonstans har det bestämts att Paus Bagarstuga ska användas som slagträ för att knäcka facket, så kallad ”union bashing”. På nätet är det jättestort.
– Jag ogillar verkligen de maffialiknande metoder som facket ägnar sig åt, skriver Leif Gripestam (M) kommunalråd
i Täby.
Moderaterna i Haninge kallar blockaden ”SOCIALISTISKA MAFFIAMETODER”. Moderata ungdomsförbundet anklagar i en insändare facket för att ”trakassera och hota” arbetsgivaren och kallar blockaden ”beskyddarverkamhet”, ”sabotage” och ”korståg”.
Hur kan ett parti som gör anspråk på regeringsmakten kalla arbetare som utövar sin grundlagsskyddade rätt till fackliga stridsåtgärder för ”maffia”? Man kan även undra var hatet kommer ifrån. Enligt statliga Medlingsinstitutet hade vi förra året noll strejkdagar om de centrala avtalen och totalt ungefär 200 dagar på hela Sveriges arbetsmarknad. Det är färre än vad en enda person jobbar på ett år. Vår modell går som tåget. Stefan Löfven är heller inte direkt känd för osande klasskampsretorik mot borgerligheten, utan en lågmäld och pragmatisk linje. Varför så arga? Återstår ideologi. Moderaterna ägnar sig åt klasskamp uppifrån eftersom det är själva poängen med Moderaterna. Efter de Reinfeldtska irrfärderna mot mitten försöker överhetens parti hitta tillbaka till sina politiska rötter.
Med allt vad det innebär.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.