5 tyska läxor för S och Mp
22 SEPTEMBER 2013. Tyska valet
Tyskland går till val i dag. Valrörelsen har varit tung för Socialdemokraterna och ännu tyngre för Miljöpartiet.
Med ett år kvar till det svenska riksdagsvalet: Vad kan den svenska oppositionen lära?
1: Grönt storhetsvansinne är farligt
För bara 18 månader sedan låg det tyska miljöpartiet på runt 26 procent i mätningarna. I dagens val förväntas de få runt tio.
Den stora plastbubbla som miljöpartisterna byggt upp bakom Gedächtniskirche i Berlin är tänkt att fungera som genomskinlig valstuga. Luften är dock dålig och stämningen tryckt.
Det luktar badboll och lättnad över att kampanjen snart är över.
För inte så länge sedan var allt annorlunda. Politiska analytiker pratade om att de gröna var ett parti i samma liga som Socialdemokraterna (SPD) och Kristdemokraterna (CDU).
Kanske skulle de rent av bli större än sossarna i valet.
Men i stället har miljöpartiet kollapsat.
Det finns flera skäl till detta men ett ligger i de grönas egen hybris.
Den som vill vara ett stort parti kommer också att bli granskad som ett stort parti. Och det har de gröna inte klarat av i Tyskland.
Partiets förflutna har kastats i ansiktet på dem. Medierna avslöjade hur deras nuvarande ledare i parlamentet 1981 stödde ett grönt manifest som ville avkriminalisera pedofili.
Deras skattepolitik har hårdgranskats på ett sätt som stora partier är vana vid – men små partier har svårt att fixa.
Trötta miljöpartister verkar ångra att partiet över huvud taget lade fokus på ekonomi och skatter – de borde hållit sig till miljön.
”Det var ett experiment” säger en kampanjstrateg uppgivet.
I Sverige talar Gustav Fridolin i dag nästan lika mycket om skolfrågor och näringspolitik som om miljö. Tanken är precis som i Tyskland att Miljöpartiet ska bli mer ”statsbärande” genom att bredda sig.
Frågan är om det är en så bra idé?
Om det tyska miljöpartiet, som är ett mycket mer etablerat parti än det svenska, inte klarade av att behandlas som ett stort parti i en tuff valrörelse – kommer de svenska miljöpartisterna att klara det?
2: Gör skillnad på rött och grönt
Socialdemokraterna och de gröna har i den tyska valrörelsen lagt sig väldigt nära varandra. Miljöpartiet har ofta låtit som en lightversion av Socialdemokraterna.
Det har inte slagit väl ut.
I stället för att mobilisera olika grupper har partierna i hög grad slagits om samma väljare.
3: Håll ihop internt
De tyska Socialdemokraternas stora problem har varit falangstrider. I stället för att ställa upp bakom kanslerkandidaten Peer Steinbrück har man bråkat internt. Grupperingarna runt de tre olika ledarfigurerna Sigmar Gabriel, Peer Steinbrück och Frank Walter-Steinmeier har baktalat och bekämpat varandra.
De svenska Socialdemokraterna har förhoppningsvis lärt sig en läxa av striderna runt Håkan Juholt. Årets tyska valrörelse inskärper emellertid vikten av sammanhållning ytterligare: Vill man vinna val måste man helt enkelt växa upp och bete sig.
4: Höj konfliktnivån
Angela Merkel har byggt sin sannolika valseger på en tvärtom-strategi. Politiker brukar prata om ”mobilisering av väljarna”.
Angela Merkel ägnar sig åt ”demobilisering av väljarna”. I stället för att försöka få ut så många av sina egna supportrar till valurnorna är hennes idé att få så många av oppositionens supportrar som möjligt att stanna hemma.
De tyska statsvetarna har döpt strategin till ”asymmetrisk demobilisering”.
Den bygger på tre steg.
För det första: Gör politiken så tråkig som möjligt.
För det andra: Minska den politiska konfliktnivån, sno helt enkelt motståndarsidans förslag.
För det tredje: Prata inte om sakfrågor, prata om ”förtroende”. Om detta låter bekant så är det för att Fredrik Reinfeldt håller på med något liknande, om än med mindre framgång än sin idol Angela Merkel.
De svenska Socialdemokraterna bör akta sig. Partiet måste förstå att politik utan konflikt är högerns bästa vän. Det sista de bör göra är spela med i Fredrik Reinfeldts försök till avpolitisering.
Vi kommer att få höra om ”asymmetrisk demobilisering” även i Sverige.
5: Huvudkonflikten måste handla om annat än skatterna
Den komplicerade läxan från årets tyska valrörelse gäller skatterna. Utan politisk konflikt vinner högern. Å andra sidan kan skatterna inte vara valrörelsens huvudkonflikt.
Angela Merkel har gått oppositionen till mötes gällande allt från minimilöner till kärnkraft. Gällande skatterna har hon dock attackerat hårt. Både Socialdemokrater och Miljöpartister har utmålats som om de vill höja skatten för vanligt folk och det har skrämt väljare.
Nej, det går inte att jämföra situationen rakt av med Sverige. Tysk ekonomi är i ett helt annat läge än svensk. Arbetslösheten är exempelvis rekordlåg.
Men det finns en läxa att hämta ändå.
Helt enkelt att skattedebatter är väldigt svåra.
Ja, socialdemokrater kan gå till val på höjd skatt men budskapet kan inte i grunden handla om detta.
En debatt om skolans eller välfärdens kvalitet vinner socialdemokratin.
En debatt om hur mycket skatt som behövs vinner de antagligen inte.
Diskussionen måste med andra ord börja i reformerna som oppositionen vill genomföra – inte i skattenivåerna.
Dessutom är det viktigt att hitta även andra politiska konfliktlinjer.
Välfärd mot skattesänkningar kan mycket väl vara en av valrörelsens konflikter – men det kan inte vara den enda.