bin Ladins idéer var redan döda
Publicerad 2011-05-03
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
”I realiteten var al-Qaida som rörelse och ideologi marginaliserade sedan länge”
Man kunde nästan ta på lättnaden när USA:s president Barack Obama under gårdagsnatten gav beskedet att amerikanska styrkor hade dödat Usama bin Ladin. Och det var inte konstigt. Terrordåden den 11 september 2001 är ett fruktansvärt trauma. Världen har fått leva med konsekvenserna – tio år av krig i Irak och Afghanistan.
Usama bin Ladin är en symbol, och symboler är viktiga. Men i realiteten var al-Qaida som rörelse och ideologi marginaliserade sedan länge.
Frihetslängtan är starkare
Den kraft som under den gångna vintern har svept bort auktoritära regimer i Tunisien och Egypten, lett till inbördeskrig i Libyen och folkliga protester i Syrien och Bahrain, är inte organiserade av al-Qaida. I Egypten, där al-Qaidas ideologi en gång föddes, var revolutionen en folkrörelse sprungen ur folklig vrede och demokratiska krafter, inte organiserad av religiösa fundamentalismer. Inte ens det Muslimska brödraskapet, som är en viktig politisk kraft i landet, spelade någon viktig roll för händelserna på Tahrirtorget.
Längtan efter frihet och demokrati i kombination med globalisering, demografi och sociala medier har visat sig vara mycket starkare krafter för förändring än al-Qaidas extrema jihadism. Bränslet i de sociala resningarna har varit arbetslöshet, fattigdom och förtvivlan, inte religiös kamp eller hat mot väst.
Eskalerande våldsspiral
Terrordåden den 11 september drog in världen i en eskalerande våldsspiral. USA:s svar på attacken blev krigen i Irak och Afghanistan, och ett parallellt universum av rättslöshet vars främsta symbol är fånglägret i Guantánamo. Den draksådden kommer världen få leva med länge.
Vad utgången blir av folkens resning i Mellanöstern och Nordafrika vet vi fortfarande inte. De folkliga protesterna har spridit sig till länder som är extremt olika inbördes, från det utfattiga Jemen där al-Qaida fortfarande har ett visst folkligt stöd, till det relativt sett välmående Tunisien med starkare demokratiska krafter och ett fungerande civilsamhälle.
Klart är att FN har tagit på sig ett stort och viktigt ansvar när det gäller insatsen i Libyen. Om det uppdraget misslyckas, kommer besvikelsen att bli stor.
En viktig läxa
Den arabiska våren har inte skett tack vare, utan snarare trots den politik som förts av USA och Europa. Nu finns en möjlighet – och skyldighet – att stötta och hjälpa reforminriktade krafter.
Folkens resning i Nordafrika och Mellanöstern har visat att kampen mot fundamentalism och fattigdom börjar och slutar med demokrati och mänskliga rättigheter. Det är en viktig läxa.
Karin Pettersson