Brev till mina borgerliga vänner
Kära Tina, Johanna, Ylva, Fredrik och David.
Ni är mina vänner till höger. Ett par av er har röstat borgerligt hela livet.
Ni har jobb, stora bostadslån och stressar runt som galningar. Ni gillar Anders Borg, ni gillar honom verkligen.
Den senaste tiden har ni velat prata med mig om värderingar. Ni har inte velat bråka, snarare har det handlat om nyfikenhet.
Ni har tvekat och vacklat och frågat.
”Jag vill kunna fortsätta känna mig stolt över Sverige”, var det en av er som sa.
En annan ville ha mina tre bästa argument för att rösta på Socialdemokraterna.
Vi har inte hunnit prata tillräckligt mycket. Så nu skriver jag i stället.
Det viktigaste är skolan.
Hur mycket vi satsar på skolan säger nästan allt om vilket land vi vill vara. I Sverige är de flesta överens om att alla ungar ska få chansen att lyckas i livet. Det är en ambition som socialdemokrater historiskt delat med liberaler.
I dag gör vi tvärtom. Vi sorterar barn allt hårdare.
De senaste åren har andelen barn från studiesvaga hem som inte klarar grundskolan rusat
i höjden. I dag är det nästan hälften. Det är en fruktansvärd siffra.
Vi är ett rikt land. Vi har råd att ge våra barn det stöd de behöver för att bli starka och fria individer. Det är faktiskt vår skyldighet.
Det andra är trygghet och moral.
En mamma som drabbas av bröstcancer ska inte tvingas gå på socialbidrag. En familj som drabbas av sjukdomsfall ska inte behöva oroa sig för ekonomisk ruin.
Sedan 2008 har 86 000 personer utförsäkrats. Inte för att de har blivit friska. Utan för att deras sjukdagar har tagit slut.
Vi måste ändra på det här. Det är en fråga om moral.
Det tredje är framtiden.
Sverige är fantastiskt. Öppet, tolerant, jämlikt.
Det är ingen slump. Det som byggt Sverige starkt är inte passivitet, utan politiskt mod att satsa. På människor, forskning, infrastruktur och bostäder. På rättvisa.
De senaste åtta åren har politiken handlat om en enda sak: att öka köpkraften för just er, mina borgarbrackor till vänner. På bekostnad av tryggheten för de svagaste.
Men det vi behöver i dag är något annat. Vi behöver prata mer om hur vi kan bygga saker tillsammans. Vi behöver ställa om Sverige till ett grönare, tryggare och modernare land.
Anders Borg har haft åtta år på sig. Det här var allt han hade.
Hör av er om ni undrar något. Annars hörs vi nästa vecka.