I kristid ropar alla på staten
60 miljarder var en billig nota för att rädda ekonomin
Nu har notan kommit. Statens stöd till företagen under pandemiåren 2020 och 2021 kostade drygt 60 miljarder kronor.
Dyrast var korttidsstödet, som innebar att företag kunde låta anställda jobba deltid i stället för att säga upp personal.
Smart investering
Även om summan är hög, så är den betydligt lägre än väntat. Och oron för att pandemin skulle bli en katastrof för statsfinanserna kom på skam.
År 2020 ökade statsskulden som andel av BNP. Men eftersom den minskade lika snabbt 2021 och förväntas fortsätta minska så blir det knappt ett hack i kurvan. Den svenska statsskulden fortsätter den nedgång som pågått sedan mitten av 1990-talet.
De krisstöd direkt till företagen som kom med pandemin, gjorde att färre kastades ut i öppen arbetslöshet. Att hålla ekonomin under armarna under en tillfällig nedgång var en smart investering.
Marknaden klarar inte kriser
Vårt ekonomiska system må ha sina förtjänster, men det är inte särskilt bra på att klara kriser. Inte ens de största globala koncernerna klarar sig särskilt länge när leveranskedjorna stannar upp eller folk plötsligt slutar köpa deras produkter.
Efter den stora depressionen på 30-talet och det krig som följde i dess spår var det uppenbart för de allra flesta att det behövs en stark stat för att lösa det marknaden inte klarar av. Men på 1970-talet fick idén om att marknaden klarar allt genomslag på nytt. Allt skulle privatiseras, konkurrensutsättas eller göras om med marknaden som ledstjärna.
Bättre läge än väntat
Det gick inget vidare. Medan de rikas förmögenheter växte blev uppväxtvillkoren allt sämre på samhällets skuggsida. Ett söndertrasat skolsystem gjorde det allt svårare att kompensera barnen för olika uppväxtvillkor. Utförsäkrade och fattigpensionärer tappade hoppet om framtiden. Och vår krisberedskap visade sig vara undermålig.
Vi kliver ut ut pandemin i bättre ekonomiskt skick än vi vågat tro. Det gör att det finns möjligheter att hjälpa de med minst marginaler att hantera de prisökningar som kommit i dess och krigets spår.
Vi behöver varandra
Notan för ett fungerande samhälle är att vi bär en del kostnader tillsammans. Allt från skola och sjukvård till tryggheten vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom.
Pandemin var inte första gången som alla ropar på staten för att hjälpa till när det krisar. Och förmodligen inte den sista.
Pandemistöden till näringslivet kostade mindre än beräknat, men var det värt kostnaden? Vad kan vi lära oss för framtiden? Och vilka satsningar borde vi göra för att förbättra vår beredskap framåt?
Ledarskribenten Peter Gustavsson chattade med läsarna.
Denna chatt är stängd.
Klockan har passerat halv tio och chatten är slut. Tack för kloka inspel som vanligt, ha en fin dag!
Jag gillar din titel: ”I kristid ropar alla på staten”. Det gör de verkligen! Vad vi glömmer i debatten är dock att vi, som har arbeten etc., när det inte är kristider måste vara generösare med att dels med oss till staten. Det går inte att tro att vi kan bygga en trygg statskassa med skattesänkningar, Rot- och Rut-avdrag och så vidare. De som gynnas av det hade i ekonomiskt goda tider haft råd ändå. Just nu använder vi Keynes när det går dåligt (insatser), men sparar inte när det går bra. De som redan har det bäst gynnas gång på gång i alla insatser oavsett hur samhällsekonomin ser ut.
IngridHej Ingrid! Ja ibland får man till det. :) Håller med dig i grunden, men tittar man på hur det ser ut just nu då har vi faktiskt gott om pengar i statskassan och en låg statsskuld. Men fördelningen av statsbudgeten är märklig minst sagt, visst finns det mer trängande behov än att hålla låga skatter för kapital eller att subventionera hemhjälp...
Peter Gustavsson26 juli 2022Vi betalar en oerhört hög skatt på såväl företag som privatpersoner. Självklart är det i situationer som denna som företag o privatpersoner ska få hjälp. Varför ska vi annars betala så mycket?
ÅkeHej Åke! Klokt, staten fungerar i sådana här lägen i viss utsträckning som ett försäkringsbolag.
Peter Gustavsson26 juli 2022"Nu har notan kommit. Statens stöd till företagen under pandemiåren 2020 och 2021 kostade drygt 60 miljarder kronor" Samma summa 60 miljarder kostade bankrisen på 90-talet att reda upp. Pengar som Göran Person tog ur framför allt 6:e AP-fonden, men som mig veterligen aldrig har betalats tillbaka av bankerna när de kom på fötter.
Magnus NybomHej Magnus! Jag minns inte i detalj just nu (men blir nyfiken på att kolla upp). Jag tror ändå att en del faktiskt betalades tillbaka, bland annat när man sålde aktier i banker som hel- eller delförstatligades under krisen. Och mer av Bo Lundgren än av Göran Persson tror jag - bankkrisen var ju under Carl Bildts tid som statsminister 1991-94.
Peter Gustavsson26 juli 2022Det man gjorde fel under pandemin var att stödet inte var ordentligt villkorat. Det borde ha varit tydligt att det mer handlade om ett lån, som ska betalas tillbaka (till 100 % för storföretag) när finanserna ordnat upp sig. Annars sticker det i ögonen när dessa storföretag helt plötsligt börjar med aktieutdelning igen och höjer lönerna för topparna utan att en krona kommit tillbaka till staten från "lånet".
För övrigt undrar man vad storägarna i dessa storföretag höll hus under pandemin. Varför gick inte de själva in med sina privata tillgångar och räddade SINA företag själva?
FredrikHej Fredrik! Det var nog både och. En stor del av pandemistöden var i form av lån, bland annat genom att företag fick anstånd med sina skatteinbetalningar. Mycket av det har redan betalats tillbaka, och räknas inte in i de 60 miljarderna i Ekots sammanräkning. De stora summorna gick till att räcka delar av de anställdas löner när de gick ner från hel- till deltid, och till att täcka en del av inkomstbortfallet i företag som fått väldigt stora minskningar i intäkter pga pandemin.
Peter Gustavsson26 juli 2022