Kom igen, rädda Sveriges Radio
Sveriges Radios styrelse har skött rekryteringen av ny vd på ett skandalöst sätt. Avgångsvederlaget till Joachim Berner på över tre miljoner kronor blev droppen. Självklart ska Berner som misshandlats av en inkompetent styrelse ha ersättning. Men varför full vd-lön i två år till någon som inte har arbetat en sekund för företaget? Det är absurt.
Radion har tuffa besparingskrav. Ekot, Studio 1, P1 Morgon och Godmorgon Världen – alla angelägna samhällsprogram – måste exempelvis spara nio miljoner kronor.
Lokalradion runtom i landet står inför mycket tuffa åtstramningar. Berner-uppgörelsen är ett hån mot alla radiomedarbetare som dagligen försöker göra sitt bästa med allt mindre medel.
Det är inte lätt att som utomstående hänga med i turerna kring vd-tillsättningen. Först var styrelsen enig om att Joachim Berner skulle vara en lämplig radiochef, trots att han just då stod i rätten och försvarade en diskutabel Expressen-löpsedel och sedermera blev fälld. Styrelsens ordförande, Marika Ehrenkrona, ville så gärna ha Berner att hon uppenbarligen lovade honom vd-posten, trots att processen inte var färdig.
När det läckte ut från radiohuset att Expressens förre chefredaktör skulle bli vd blev det ett herrans liv. Kristdemokraten Alf Svensson skrek i falsett att Berner var olämplig och fick medhåll av vänsterpartiets Ulla Hoffman och socialdemokraternas Lars Stjernkvist.
Vi var många som höjde på ögonbrynen åt Berners kandidatur, men att ledande politiker plötsligt lägger sig i Sveriges Radios interna angelägenheter hör till ovanligheterna. De upprörda politikerna ville säkert väl men skadade public service-idén rejält. De som vill skrota public service fick vatten på sin kvarn: Sveriges Radio är politiserat.
När sedan flera ledamöter i styrelsen änd-rar sig och inte längre vill ha Joachim Berner som vd är haveriet ett faktum.
Även om det officiellt heter att det var de fackliga protesterna som ledde till den nya hållningen kvarstår en olustig känsla av att styrelseledamöterna vikt sig för politiska påtryckningar.
Marika Ehrenkrona såg sedan självsvåldigt till att Berner fick ett orimligt avgångsvederlag. Kulturminister Marita Ulvskog meddelade i går att ordföranden fått sparken. Det hade varit bättre om Ehrenkrona själv insett att hennes förtroende var förbrukat. Hela styrelsen måste nu omedelbart bytas ut.
Kaoset i Sveriges Radio ställer frågan om medieföretagets oberoende gentemot makthavarna. Vi som älskar radion och idén om public service bör fundera över om nuvarande ägarstruktur är vettig.
I mitten av 1990-talet gick man ifrån det delade ägandet mellan staten, folkrörelserna och tidningsföretagen. Tanken var att minska det politiska inflytandet i public service-företagen. I stället har det ökat.
Numera är det bara regeringen och riksdagspartierna som har makt över radio och tv. Public service har förstatligats.
Sveriges Radio är en ovärderlig arena för kultur, samhällsfrågor, livsåskådning, folkbildning och nöje. Radion har ett samhällsuppdrag, inte ett statsuppdrag.
Rädda kvar radion i allmänhetens tjänst.