Snart är det Perssons tur att sitta där och svettas
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-09-07
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det är valvaka på partihögkvarteret på Sveavägen. Han är förkyld, trött och fruktansvärt nervös och spänd... Han har satsat all sin prestige och hela sin politiska karriär på ett ja. Nu väntar han på resultatet. "
Det handlar inte om Göran Persson utan om Ingvar Carlsson söndag kväll den 13 november 1994. Det handlar om folkomröstningen om EU som den skildras i frilansjournalisten Christer Isakssons bok "Revanschen" (Ekerlids förlag).
Om precis en vecka kommer scenen att upprepa sig. Huvudpersonen är bara en annan.
Marknadsräntorna sjönk omedelbart och börsen steg när Sifo i fredags rapporterade att ja-sidan gått upp med 7 procentenheter till 41 procent.
Tyvärr stiger inte kvaliteten på debatten i samma takt. EMU-kampanjen präglas av eurofrossa och kantas av personliga påhopp och vulgära och olustiga inslag.
Den senaste debatten om Expressens val att låta Sverigedemokraterna hylla centerns och Maud Olofssons nej till EMU är ett obehagligt lågvattenmärke. Expressen lanserade högerextremisterna som vilket rumsrent, demokratiskt parti som helst. Statsminister Göran Perssons intervju i fredagens tidning, där han inte tog avstånd från försöken att solka ner Olofsson, är bara en pinsam fortsättning, ovärdig en statsminister.
Andra trista rekord i att fiska i grumligt vatten sattes i veckan i kampanjen mot utrikesminister Anna Lindh. Hennes "brott" är att hon dristat sig att tillsammans med Ericssonchefen Carl-Henric Svanberg tala för ett ja till euron och att hon för flera månader sedan skrev brev tillsammans med Carl Bildt till utlandssvenskarna i samma ärende.
Lindhs tilltag fick bland många andra Norrländska Socialdemokratens politiska chefredaktör Lotta Gröning att gå i taket. Gröning har sedan omröstningskampanjens start varit ständigt upprörd. Först över Göran Perssons så kallade munkavle när han förbjöd regeringens statsråd och statssekreterare att bedriva nej-kampanj mot regeringens politik.
Ett övergrepp på yttrandefriheten, partidemokratin och den personliga integriteten. Perssons munkavle skadar partiet, meddelade Gröning då.
Nåväl.
I veckan nådde så chefredaktör Grönings upprördhet nya höjder. Då över utrikesminister Anna Lindh som överträtt gränsen för det mest förbjudna. Aldrig i partiets historia hade en framstående ledare så svikit genom att liera sig med motståndarna, både näringslivet och högern, enligt Lotta Gröning.
Hennes historiska minne tycks mig något kort. På 1950-talet slog till exempel LO-ordföranden Arne Geijer världen med häpnad genom att tillsammans med SAF-chefen Bertil Kugelberg resa till Amerika för att sälja den svenska samförståndsmodellen. Finansminister Gunnar Sträng och Marcus Wallenberg samarbetade ofta. Olof Palme bjöd de borgerliga till Haga. När kronan hotades av finanshajar 1992 kallade statsminister Carl Bildt på hjälp av oppositionsledare Ingvar Carlsson. Samme Carlsson som tog hjälp av Bildt i folkomröstningen om EU 1994.
Lotta Gröning kallar sig feminist. Men hon ägnar sig åt manschauvinism när hon anklagar Anna Lindh och försöker förödmjuka och avintellektualisera en stark och självständig politiker - och kvinna.
Grönings munkavlekampanj mot Lindh ekar av dubbelmoral.
Om precis en vecka ska Göran Persson sitta på socialdemokraternas valvaka. Precis som Ingvar Carlsson hösten 1994. Han kommer att vara lika trött, nervös och spänd. Han har precis som Carlsson satsat all sin prestige, sin karriär och all sin kraft för att få ett ja från väljarna. Säkert känner han i samma grad att EMU-frågan är hans baby som EU-medlemskapet var Carlssons.
I EU-valet blev det 52,2 procent för ja, 46,9 procent för nej. Det är svårslaget. Ja-sidan och Persson får nöja sig med 51 procent.