Reinfeldt apatisk – inte pragmatisk
Publicerad 2011-10-21
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
21 OKTOBER 2011. Moderatstämman
Vad är egentligen skillnaden mellan pragmatism och apati? Frågan var oundviklig när man lyssnade på Fredrik Reinfeldts inledningstal till Moderaternas partistämma i går.
Arrangemanget i Örebro har mest karaktären av en bolagsstämma. Vd Fredrik Reinfeldt har tidigare år ofta nästan skällt ut ombuden: strängt manat dem att inordna sig under ledningens slogans. Det gjorde han inte i går. Det behövs inte. Moderaterna gör nu för tiden inga andra ljud än ledningen har bestämt.
Och med skyhöga opinionssiffror och ingen opposition att tala om beter de sig som om de befann sig i en porslinsaffär: vågar inte röra sig över huvud taget av risk för att råka välta något.
Moderatledaren pratade därför om pragmatism.
Ja, han kände till kritiken om att han saknar idéer och visioner. Därför ville han just varna Sverige för dem med visioner.
Reinfeldt framställde idéer som en allvarlig sjukdom. Drabbas man av en idé står man snart och försvarar dödsstraff och bekämpar aborter som republikanerna i USA, förklarade han. Idéer och visioner kan även leda till svält och femårsplaner.
Men Reinfeldts inställning är inte pragmatisk – den är apatisk. För inte är det några ”stora språng” som efterfrågas i Sverige. Ungarna ska lära sig något i skolan, tågen ska gå i tid, Sverige ska inte vara ett land där barn växer upp i fattigdom. Till exempel.
Nöjda med arbetslöshet
Är det för mycket begärt?
Om det är något Reinfeldt har lyckats med så är det att få oss att nöja oss. Vi ska vara nöjda med en arbetslöshet på nästan sju procent. Vi ska vara nöjda med en skola där eleverna lär sig allt mindre. Trots att det finns många skolsystem som lyckats vända utvecklingen på bara fem år: Varför ska Sverige vara sämre?
Vi ska vara nöjda med tåg som inte går, vi har ”slagit i kapacitetstaket” har Reinfeldt sagt, det går inte att satsa mer på infrastruktur. Ett sällsynt underbetyg för hans egen arbetsmarknadspolitik.
Mellankrigstidens politik
Vi ska vara nöjda med en sjukförsäkring som gör att människor tvingas oroa sig för att behöva sälja huset ifall deras partner får cancer. Vi ska vara nöjda med en av Europas sämsta a-kassor.
I SvD förklarade Reinfeldt att nu när a-kassan är så dålig ”hittar människor andra grunder för sin försörjning ... sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt”. För den som saknar rika släktingar finns ju dessutom socialkontoret. Mellankrigstiden telefonerade och ville ha tillbaka sin politik.
Men Reinfeldt tycker att vi ska vara tacksamma.
Skillnaden mellan pragmatism och apati?
Fredrik Reinfeldt passerade den för länge sedan.