Rakryggat av Efraimsson

Jesper Bengtsson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det finns en märklig, men kanske inte så förvånande, paradox i regeringens politik. Å ena sidan säger de att jobben är viktigare än allt annat.

Å andra sidan skär de ned på åtgärder som syftar till att få sjuka och långtidsarbetslösa tillbaka i arbete.

I går orkade Försäkringskassans ordförande Inger Efraimsson inte spela med i det spelet längre.

Hon hoppade av sitt uppdrag.

Ett rakryggat beslut.

Man kan inte sitta i ledningen för en verksamhet man inte längre tror på. Inte när förutsättningarna för att göra ett bra jobb hela tiden undermineras av den borgerliga regeringens politik.

Efraimsson uppger tre skäl för sin avgång. Dels de sänkta ersättningarna i sjukersättningen. Dels de nya reglerna för rehabilitering, som gör att rätten till sjukpenning ska omprövas redan efter sex månader. Efter samma tid ska den som är sjukskriven också tvingas söka jobb på hela arbetsmarknaden. Den som blir sjuk kan därmed tvingas säga upp sig från jobbet för att söka en annan anställning.

– Det är inte rimligt att till exempel en cancersjuk eller trafikskadad person ska behöva gör det, säger Efraimsson till TCO-tidningen.

Dessutom ogillar hon beslutet att fack och arbetsgivare inte ska ha rätt att teckna kompletterande sjukförsäkringar över 75 procent i ersättningsnivå. Regeln sänker många som redan har svårt att få ekonomin att gå ihop. Det är dessutom en grov inskränkning av parternas rätt att förhandla om löner och villkor.

Inger Efraimsson var tidigare ordförande för fackförbundet SKTF och kan sedan länge frågorna på sina fem fingrar.

Vad det gäller parternas rätt att teckna avtal får hon dessutom stöd av sin tidigare motpart i Svenskt Näringsliv.

Solidariteten med de mest utsatta i samhället har länge varit den borgerliga regeringens blinda fläck. Regeringsföreträdare låter ofta olidligt naiva när de talar om bidragstagare och tröskeleffekter. Som om arbetsskador och sjukdomar är något man kan välja bort, bara bidragen sänks och politikernas tonfall blir lite käckare.

”Raska på nu! Sitt inte där och såsa! Var en ivrig bäver så fixar det sig!”

I praktiken är detta förstås nonsens. De offentliga systemen behövs för att ge människor verktyg som gör det möjligt för dem att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden. Det kan handla om rehabilitering, individuellt utformade yrkesutbildningar eller en ersättning för sjuka och arbetslösa som gör att fler vågar ta språnget. Just det som regeringen under sin korta tid vid makten valt att skära ned på.

Nu gör socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson allt hon kan för att framställa avhoppet som en ren formalitet. Erik Åsbrink blir ny ordförande för Försäkringskassan. Men Efraimssons kritik tar hårdare än så. Den pekar ut en av regeringens svagaste punkter.