Jag tror inte Kristerssons ord är värda någonting
Skolgårdsmobbarna är på väg att inta kanslihuset
"Jag vill bilda en regering för alla svenskar", sa Ulf Kristersson (M) på dagens pressträff.
"Jag vill bilda en regering som samlar, inte splittrar".
Säger du det? Det är inte riktigt så ditt regeringsalternativ uppför sig just nu, varken i sociala medier eller i riktig media.
Linus Bylund (SD) vill ha "journalistrugby" och "knuffa journalister" utan någon som helst reaktion från Moderaterna.
Björn Söder (SD) försöker dreva bort Willy Silberstein och Svenska kommittén mot antisemitism från SVT. Återigen utan någon nedsatt fot från regeringsbildaren.
Moderaternas egna riksdagsledamöter försöker starta drev på egen hand. Jan Ericson (M) har exempelvis det senaste dygnet spridit två olika fejkade tweets som är gjorda i Photoshop och som påstås komma från mig.
Det politiska värdet för Moderaterna att sprida falska tweets som får diverse nättroll att ringa, skicka brev och mejl till mig är nog ganska begränsat.
Ändå är det vad Jan Ericson, och även andra i Moderaterna just nu ägnar sina dagar åt. Varför?
För att de kan.
Och detta är bara några exempel. Den som vill kan själv läsa hur de segerrusiga högerpartierna just nu lever rövare i sociala medier. Skolgårdsmobbarna är på väg att inta kanslihuset och de vill att alla ska fatta vem som nu är boss.
Så nej, Ulf Kristersson, jag tror att du vill bilda en regering för hela Sverige när jag ser det.
Vad som händer nu är höljt i dunkel. Men efter besöket hos talmannen idag är Ulf Kristersson i formell mening utsedd att sondera sitt regeringsunderlag. De regeringssamtal som redan inletts mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna blir från och med nu "på riktigt".
Det vi hittills vet är att både Jimmie Åkesson och Johan Pehrson vill sitta i regeringen, men helst inte tillsammans. De har båda lovat sina väljare att hålla den andre borta från makten så gissningsvis kommer ingen av dem in.
Men det återstår att se.
Statsbudgeten borde vara ett lika stort bekymmer för Ulf Kristersson som själva regeringen. Moderaterna vill sänka skatten och finansiera det med sänkt bistånd och sänkt a-kassa. KD och L säger nej till att röra biståndet och SD har hotat med regeringskris om a-kassan minskas.
Att driva igenom ofinansierade skattesänkningar och spä på en inflation som redan är nio procent framstår å andra sidan som extremt riskabelt
Även detta återstår att se.
Om jag får våga mig på en gissning är Ulf Kristerssons avsikt att regera som hans företrädare Fredrik Reinfeldt (M) och Carl Bildt (M) gjorde.
Resultatet båda gångerna brukar ibland beskrivas som ett två-tredjedelssamhälle, alltså en ekonomi där två av tre svenskar får det ganska bra med skattesänkningar och rut-avdrag.
Medan återstående får finna sig i sämre välfärd och lägre levnadsstandard.
Den förlorande tredjedelen är för få för att kunna protestera och det vi sett av politiken innan är att många ger upp och inte ens orkar rösta, än mindre protestera.
Med den politiken kan Kristersson aldrig bli alla svenskars statsminister.