Ett EU-försvar är lika stabilt som en hägring

Önsketänkande skapar inte säkerhet

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Vi börjar med det uppenbara. Att det inte finns något ”EU-försvar” beror på att Europas länder i allt väsentligt saknar den militära förmågan att försvara sig.

Det vore självklart skojigt om det inte var så, men det enda EU-land som har någon militär förmåga att tala om är Frankrike. Paris har även en strategisk kultur och något som liknar en övergripande idé om hur man vill använda sin militära förmåga.

”Strategisk autonomi”

Men Tyskland har inget som ens är i närheten av ett fungerande försvar även om man har EU:s starkaste ekonomi. Av uppenbara historiska skäl.

Inte heller övriga större länder som Italien, Spanien och Polen har särskilt mycket att komma med.

Frankrikes president Emmanuel Macron har länge pratat om vad han kallar ”strategisk autonomi” från USA och i Bryssel mumlas det just nu en hel del om just försvarssatsningar.

Det är inte dåligt i sig men realismen verkar vara helt obefintlig. Vad skulle då krävas för att ett ”EU-försvar” skulle bli verklighet?

Dyrt

För det första måste medlemsstaterna upphöra att vara suveräna stater inom försvarspolitiken och lägga ihop sina försvarsbudgetar så att man kan finansiera strategiska satsningar gemensamt.

Kommer det att hända? Nej.

För det andra behöver man höja försvarsutgifterna rejält. USA lägger nästan fyra procent av BNP på försvar, i EU ligger siffran oftast på mellan en och två procent.

Kommer någon rösta för det? Nix.

Storbritannien har lämnat

Och för det tredje skulle en parallell kommandostruktur till Nato behöva byggas upp. Helt i onödan eftersom Nato redan finns.

Inte särskilt troligt, eller hur?

Så sorry, sedan Storbritannien lämnade klubben är allt prat om ett ”EU-försvar” faktiskt lika stabilt som en hägring i öknen.