När bitterheten lagt sig blir det spännande
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-10-03
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I dag är dagen efter. Jag undrar bara, vad var det som hände, egentligen?
Göran Persson uttryckte det uppsluppet som: "Nu har miljöpartiet flyttat hem igen - men de har ett rum på stan också."
Har Sverige förändrats av de senaste veckorna av dramatik, politiska kast, nattliga förhandlingar, svek och krav på nyordning för regeringsbildningen? Skulle med andra ord det lilla miljöpartiet verkligen ha satt socialdemokratins makthegemoni i gungning och ändrat det politiska landskapet?
På den frågan ska en sann socialdemokrat enligt manus svara nej.
Men ändå.
Gårdagens misstroendeomröstning mot Göran Persson gav regeringen stöd, men inte aktivt stöd av en majoritet som efter valet -98. Miljöpartiet lade ner sina röster. De borgerliga gjorde stor affär av det och tog det som motiv för sitt misstroende.
Det är naturligtvis trams. Enligt grundlagen har en regering som inte har en majoritet emot sig det stöd som krävs för att regera landet. Göran Persson har bokstavstroget följt lagen. För det skälls han för maktfullkomlighet.
Man kan fråga vilka som varit mest maktfullkomliga. Det lilla miljöpartiet som svikit alla sina vallöften om regeringsbildning och bytte sida till det blå laget, den segerrusige Lars Leijonborg som tillsammans med centern och kristdemokraterna direkt övergav moderaternas fyrpartiregering. Eller Persson som slagits stenhårt för den regering han lovade väljarna.
Självklart har statsministern kämpat för att behålla regeringsmakten och maximera sitt partis parlamentariska inflytande. Regeringsinnehavet är en oslagbar tillgång när man vill driva politik. Men det är i riksdagen som man förändrar Sverige. Göran Persson har lyckats med att både vinna regeringsmakten och skapa utrymme för olika majoriteter i riksdagen.
Bingo, kan man säga.
Har det stärkt eller försvagat socialdemokratin som maktbärande parti? Det parti som regerat Sverige i 61 år och betraktas som "staten, det är vi". Partiet har stärkts, det fick ökat förtroende hos väljarna, det råder enighet i leden och stort samförstånd med LO. De gröna spelade högt och förlorade, liksom Lars Leijonborg och Bo Lundgren, men mp har ändå visat att liten tuva kan stjälpa stort lass. Blockpolitiken är inte längre stabil. Redan i går talade de gröna om att göra upp med de borgerliga i riksdagen. Miljöpartiet är fortsättningsvis inte att lita på.
Också vänsterpartiet har förändrats under Gudrun Schyman, även för vänstern har regeringsmakten och resultatpolitiken högsta prioritet i dag.
Årets val har skapat sår, många har svårt att hantera sin besvikelse. När det har lagt sig kan vi få se en spännande förändring där politikens innehåll mer än blocktillhörigheten styr partierna.
Socialdemokratin måste bli mer öppen och ödmjuk inför de signaler som både väljare och partier givit i det här valet. Det är olikheterna i politisk uppfattning mellan medborgarna som är demokratins väsen.
Men ibland mår demokratin väl av att i stället söka likheter också om de bor på var sin sida blockgränsen.