Apartheidmurar mot palestinierna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-01-31
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Två palestinier sköts ihjäl av israeliska soldater under en eldstrid i Tulkarm på Västbanken. Dagligen får vi rapporter om dödade och skadade i Mellanöstern. Våldets logik härskar. Alla blir förlorare.
– Risken är att frustrationen ersätter hoppet. Resignationen är fredens värsta fiende, säger utrikesminister Anna Lindh när palestiniern Hanan Ashrawi får Olof Palmepriset.
Lindh är tydlig. ”Jag är rädd att Israel snart har förlorat hela sin moraliska grund”, säger hon och kräver omedelbart stopp på ockupationen och att Israel upphör med bosättningspolitiken. Samtidigt måste den palestinska ledningen göra allt för att stoppa självmordsbombningarna.
– Palestinakonflikten handlar om rättvisa. Om vi tror på en självständig palestinsk stat, vilket vi gör, måste vi fortsätta att stödja den palestinska myndigheten och det palestinska folket. Ni kan räkna med vårt stöd, säger Lindh med adress till Ashrawi.
De står där på scenen, Anna Lindh och Hanan Ashrawi. Två kvinnor med lyskraft och en obändig tro på den internationella solidariteten. Fonden består av en bild på Olof Palme.
– Palme förde de tystades och exkluderades talan. Vi behöver fler som talar klarspråk och kallar saker och ting vid sitt rätta namn, säger Ashrawi i ett strålande tacktal. Och, tillägger hon, vi behöver fler kvinnliga utrikesministrar som Anna Lindh.
I publiken, ett hav av socialdemokrater, sitter en före detta utrikesminister, också en kvinna, moderaten Margaretha af Ugglas. Hon hälsas med en varm applåd. Kampen för rättvis fred och frihet i Palestina skär genom parti-, religions- och klassgränser. Bara den med stenhjärta kan blunda för brotten mot mänskliga rättigheter och folkrätt som dagligen sker på Västbanken och i Gaza.
I går inledde israelerna en stor operation i den palestinska staden Hebron. Utegångsförbud infördes, Tanksen rullade in.
I staden Rafah på Gazaremsan jämnade israeliska schaktmaskiner vattenanläggningar med marken. Över 100 000 människor drabbades, enligt företrädare för International solidarity movement (ISM).
Utanför Qalqilya har israelerna byggt en åtta meter hög mur med diken och taggtråd. Stora delar av den palestinska marken konfiskeras liksom en av de största palestinska vattenkällorna. Så ser det ut runtom på Västbanken och i Gaza i dag. Murar reses – apartheidmurar, som Hanan Ashrawi kallar dem.
Det är obegripligt att den israeliska ockupationen kan pågå utan att omvärlden gör något. I stället är det modiga ungdomar från västvärlden som fungerar som mänskliga sköldar liksom judiska fredsaktivister som vägrar låta Sharonregimen agera i det judiska folkets namn.
Också här hemma tycks det medborgerliga engagemanget i Palestinafrågan växa. Fackföreningsledare, präster, politiska företrädare från höger till vänster, aktivister i solidaritetsrörelser och kulturarbetare hälsar Hanan Ashrawi med stående ovationer.
Måtte kampen
för rättvis fred och ett slut på ockupationen växa till en bred folkrörelse likt antiapartheidrörelsen en gång i tiden. Hanan Ashrawi liksom minnet av Olof Palme ger oss det trotsiga hoppet åter.