Arbetslivsforskning är satt på undantag
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-28
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De arbetssökande är 90 000 fler än för ett år sedan. Antalet nya lediga jobb har nästan halverats, och varslen fortsätter att strömma in, 10 000 bara i april. Hela branscher riskerar att försvinna och till sommaren kan var fjärde industriarbetare stå utan arbete.
På knappt två månader har IF Metalls krisavtal resulterat i 170 uppgörelser om förkortad arbetstid, och sänkt lön. Scanias vd Leif Östling vill ha en uppgörelse om fyradagarsvecka.
Försäkringskassan har blivit symbolen för det nya, tuffa Sverige. Facken protesterar hos Arbetsmiljöverket mot nya regler som gör att arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering blir ännu svagare.
Många a-kassor har tvingats höja avgifterna. Industriarbetare och restaurangpersonal ska själva ta ansvar för att deras arbetskamrater förlorar jobbet.
Arbetslivet genomgår en tid av dramatiska förändringar. Det borde vara ett givet fält för kunskapssökande och forskning, men den svenska arbetslivs- och arbetsmiljöforskningen befinner sig på reträtt.
En av regeringens Reinfeldts första åtgärder var att lägga ner Arbetslivsinstitutet, ALI, centralt för att placera svensk arbetslivsforskning i världsklass. Nu syns resultatet. FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap summerar läget i en rapport som Svenska Dagbladet skrev om i går.
Hälften av ALI:s forskare sysslar inte längre med arbetslivsforskning. De som finns kvar är utspridda, och tvingas konkurrera om resurser med andra områden.
Med ALI försvann 200 miljoner kronor årligen i öronmärkta pengar för forskningsfältet. Ett extraanslag på 20 miljoner fram till år 2012 är inte mycket till plåster på såren.
”Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet innebar en påtaglig kapacitetssänkning för svensk arbetslivsforskning”, sammanfattar FAS.
Forskningsminister Lars Leijonborg tar dock lugnt på rapporten. I går diskuterade han arbetslivsforskning i riksdagen. Socialdemokraten Thomas Strand ville veta vad regeringen tänker göra för att stärka forskningsfältet.
”Jag tror inte att man ska fästa alltför stor vikt vid läget”, förklarade forskningsministern lite överraskande. Han hoppades till och med att nedläggningen av Arbetslivsinstitutet skulle ”höja kvaliteten på arbetslivsforskningen”.
En helt annan bedömning än den vetenskapsvärlden gör, men kanske är det sakens kärna. Lars Leijonborg har nämligen aldrig gillat resultaten från ALI, och till skillnad från sina kollegor i regeringen försökte han inte ens dölja att det påverkade beslutet för snart tre år sedan.
Den verklighet arbetslivsforskarna beskrev passade helt enkelt inte med Leijonborgs, och då kan det ju vara bekvämare att inget veta. Men det är märkligt med en forskningsminister som betraktar det som kvalitet.