Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Vendela

Om fem år fattas 35 000 anställda i vården

Kvinnor har för lite betalt

Arbetsförmedlingen har för första gången satt siffror på den kommande arbetskraftsbristen. Om fem år fattas det omkring 34 000 personer i hälso- och sjukvården. Det kommer också att fattas 23 000 pedagoger, 10 000 i socialt arbete och 9 000 i IT-sektorn.

Allt som allt räknar Arbetsförmedlingens analytiker med en brist på runt 100 000 personer med olika yrkeskompetens.

Om dessa siffror kan man säga två saker. Den första är att de beskriver det tveklöst största problemet på den svenska arbetsmarknaden. Andra svårigheter, som integrationen eller långtidsarbetslösheten, måste hanteras. Men om det fattas mer än 30 000 läkare, sjuksköterskor och undersköterskor inom vården kommer hela samhället att drabbas. Och om förskola och skola saknar mer än 20 000 pedagoger kommer hela generationer att få en sämre utbildning än de borde.

Så där skulle man kunna fortsätta.

Kvinnor får för lite betalt

Det andra man måste säga när man ser Arbetsförmedlingens siffror är att de inte är förvånande. Som yrkesgrupper har lärare, sjuksköterskor och socialsekreterare två saker gemensamt. De är kvinnodominerade och de har under lång tid haft alldeles för lite betalt i förhållande till utbildningskrav och ansvar.

Att kvinnor i allmänhet, och kvinnor med nyckeluppgifter i den gemensamma sektorn i synnerhet, har så låga löner är naturligtvis en skam. Nu är det dessutom på väg att förvandlas till ett samhällshot.
På marginalen kan säkert en del av bristerna utbildas bort. Men att universitet och högskolor på några år skulle kunna stampa fram tiotusentals extra lärare eller sjuksköterskor är faktiskt en orimlighet.

Utlandsrekrytering räcker inte

Samma sak gäller rekryteringen av kompetens från andra länder. Visst kommer den att innebära att några läkare, tandläkare och sjuksköterskor kan flytta till Sverige. Men det kan inte lösa prognosernas väldiga kompetensbehov.

Om Sverige ska undvika att hamna i en allvarlig kris krävs långsiktiga åtgärder. Villkoren för anställda i välfärden – framför allt kvinnor – måste självklart vara så bra att det blir attraktivt att både utbilda sig och stanna i jobbet.

Dessutom behöver vi en politik för som gör det mycket lättare än i dag att utveckla sin kompetens och vidareutbilda sig. Och det är bråttom. Om det får fortsätta som i dag kommer Sverige inte att fungera.