Arbetslinje utan straff och skam
Föreställ dig en ensamstående arbetslös man. Han har två barn som bor med honom och eftersom han inte har rätt till a-kassa så är familjen helt ekonomiskt beroende av försörjningsstödet pappan får. Så får han ett deltidsjobb. Äntligen får familjen det bättre ställt.
Nej. I dag dras lönen av från försörjningsstödet så pappan får inte en krona mer i plånboken. Han tjänar inte på att ta ett arbete. Och trots alla Anders Borgs jobbskatteavdrag och mässande om att det måste löna sig att arbeta, blir marginalskatten för pappan 100 procent.
Det här problemet, bland andra, försöker en socialdemokratisk arbetsgrupp hitta en lösning på i rapporten ”Fler i jobb – färre i bidrag”.
Gruppen, som letts av Luciano Astudillo, lanserar nu en rad förslag för att främja näringslivet och öka sysselsättningen i områden med hög arbetslöshet, så kallade LUA-områden.
Om lika stor andel personer haft jobb här som riket i stort skulle skatteintäkterna till kommun och landsting ha ökat med över nio miljarder kronor. Här var andelen personer som fick försörjningsstöd under minst 10 månader uppe i fem procent år 2009. För riket i helhet var samma siffra bara en procent.
Med inspiration från den tidigare brittiska Labourregeringen och lokala initiativ i socialdemokratiskt styrda kommuner i Sverige presenterar Astudillo ett förslag om ett tillfälligt anställningsskydd för att underlätta en övergång från bidrag till arbete.
Försörjningsstödet, med sina hundraprocentiga marginaleffekter, riskerar inte på samma sätt att bli en fattigdomsfälla. Genom ett särskilt tidsbegränsat skatteavdrag eller en skattekredit kan vår pappa och hans barn få mer pengar att leva för.
Idén är värd att pröva. Det måste löna sig att arbeta, men utan inlåsningseffekter och regeringens nuvarande straff- och skampolitik med udden riktad mot arbetslösa.