Varför sa Saudi Je suis Charlie?

TOPPAR I MANIFESTATION I manifestationen för yttrandefrihet i Paris gick bland andra den brittiske premiärministern Cameron – som skickat säkerhetspolisen på The Guardian för att ha publicerat Snowdens avslöjanden om USA.

Ett omslag föreställande en gudsfigur med en Kalasjnikov och rubriken "Mördaren går fortfarande fri". Så uppmärksammade den franska satirtidningen Charlie Hebdo att det i veckan är ett år sedan 12 av tidningens medarbetare mördades på sin arbetsplats.

Nyhetstidningen L'Osservatore Romano, i allt väsentligt Vatikanstatens språkrör, tycker inte om omslaget. "Teckningen är en förolämpning mot alla religioners troende" och tidningen genom sin "kompromisslösa sekularism" använder Gud för att rättfärdiga hat, menar man.

Hyckleri snarare än solidaritet

Man kan tänka sig att redaktionen på Charlie Hebdo är nöjd. Under året som gått har man dessutom fördömts av Ryssland och retat högerextrema Nationella fronten.

"Je suis Charlie", den samlande sloganen som spreds över världen efter att de jihadistiska bröderna Kouachi utfört terrorattacken, har verkligen klingat av.

Redan någon vecka efter attentaten började tidningens medarbetare distansera sig från det väldiga engagemanget för Charlie Hedbo och yttrandefriheten. De såg hyckleri snarare än solidaritet.

Hur kunde annars representanter för Ryssland, Algeriet, Gabon och Turkiet tillåtas gå i spetsen för en manifestation för yttrandefrihet i Paris? Varför stod ambassadören för den religiösa diktaturen Saudi­arabien bakom en Je suis Charlie-banderoll?

Hela världen ville vara Charlie, trots att nästan hälften av världens länder har lagstiftning som förbjuder hädelse, enligt Reportrar utan gränser. Åtta av de här länderna - Danmark, Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Malta, Nederländerna och Polen - är EU-medlemmar.

Två dagar före manifestationen hade Saudiarabien utdelat de första 50 av ettusen piskrapp mot den liberale bloggaren Raif Badawi som påstås ha "smädat islam".

Medier måltavla

I fjol dödades 110 journalister runt om i världen. I allt fler väpnande konflikter blir journalister måltavlor, samtidigt som två tredjedelar av fjolårets mord på journalister faktiskt inträffade i länder som inte är i väpnad konflikt.

Många är det - både stater och organisationer - som ser medier och det fria ordet som legitima mål i kampen för sina åsikter. Det bästa motstånd vi då kan bjuda är att stå upp för och försvara de värden terrorister och extremister vill att vi överger.

Det handlar om pressfrihet, yttrandefrihet och andra fri- och rättigheter miljoner människor över hela världen varje dag kämpar för.

Så enkelt, och så svårt, är det.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

Följ ämnen i artikeln