Venezuela på väg mot ett blodbad
Med olja byggde Hugo Chávez sin maktbas. Venezuelas fattiga skulle bli en del av nationen. De skulle få sjukvård, jobb, sina demokratiska rättigheter och sin ekonomiska trygghet. Skolor. Utbildning.
Så skulle den nya tidens socialism byggas, och för att garantera den processen tog sig Chávez snart extraordinära maktbefogenheter. Hela statsapparaten, hela det civila samhället skulle stå under hans kontroll och lydigt agera hejaklack.
Revolutionens ruin
Chávez är död men Venezuelas folk lever kvar i ruinerna av hans revolution. Under de senaste månaderna har förfallet snabbats på. Det saknas arbeten, det saknas mat, det saknas mediciner. Över landet rasar en våldsvåg.
I går hölls en omröstning till landets mäktiga författningsförsamling, ett organ som har rätt att skriva om grundlagen efter regeringens önskemål. Så vill den nya presidenten - Nicolás Maduro - runda det faktum att oppositionen sedan 2015 kontrollerar parlamentet.
Valdeltagandet landade strax över 41 procent, men Maduros socialistparti fick ändå alla 545 platserna.
Venezuelas vandring bort från demokratin är snart över. Då har vi redan passerat att de fackliga rättigheterna har kringskurits, att rättsstatens principer inte respekteras, att människorättsorganisationer hotas med åtal om ”förräderi”, journalister kastas i fängelse, larm om utomrättsliga avrättningar, övervåld mot oppositionella samt andra omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna.
Despoten regerar vidare
Samtidigt har staten förlorat greppet över stora delar av landet, korruption och laglöshet breder ut sig i armodets spår.
Vad det venezolanska folket än vill kommer Maduro regera vidare men misären, despotismen och militariseringen riskerar leda till något värre än en eländig diktatur.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.