Kristersson borde be Norrland om ursäkt
Kalla det för vad det är – en Stockholmsregering
I Ulf Kristerssons regering finns inte en enda minister bosatt i Norrland. Det känns bisarrt att ens skriva orden. Vem kan föreställa sig en diskussion om Götalands representation i regeringen? Norrland, vi pratar om 60 procent av Sveriges yta.
Lite som när en amerikansk bekant undrade om jag ville ses, han skulle nämligen besöka Europa snart.
Men nu är det så det är – Ulf Kristersson har lyckats med konststycket att inte hitta en enda minister från Norrland. Den nordligast bosatta ministern är Carl-Oskar Bohlin med ansvar för civilt försvar.
Han bor i Borlänge.
Hela 10 av 24 ministrar bor i Stockholm.
Kanske borde man inte bli förvånad. Hos Sverigedemokraterna i Dalarna blev malmöiten Kent Ekeroth oppositionsråd, trots att han knappt satt sin fot i regionen. Han löste problemet genom att skriva sig på ett vandrarhem i Rättvik.
Det är ungefär den attityd Ulf Kristerssons lag har till lokal representation.
En del tycker att ministrarnas geografiska spridning bara är en symbolfråga. Och kanske är det möjligt att även politiker i Nacka kan leva sig in i hur det är att bo i Älvsbyn. Men det är ungefär som att säga att vi inte behöver kvinnliga ministrar – männen kan ju också försvara de kvinnliga intressena.
Upprördheten över bristen på norrländska ministrar handlar inte om symboler. Det är en ilska över Ulf Kristerssons politiska prioriteringar.
När resten av världen ser på norra Sverige är det för den världsledande gröna industrin, framtidsandan och innovationen. Där borde finnas hur mycket kunskap och inspiration som helst att hämta och sprida till resten av landet.
Vad Ulf Kristersson ser när han spejar norrut kan vi inte veta, men inte är det statsråd i alla fall.
Jag tänker på den ökända intervjun med moderaten Anna Kinberg Batra från 1998. Hon insisterade glatt på att ”stockholmare är smartare än lantisar”. Reportern blev så chockad att hon trodde att hon hört fel.
När Batra som partiledare hälsade på i Hedemora 18 år senare frågade en 13-åring henne hur det kändes att vara på plats bland lantisarna.
Folk glömmer inte sådant där. En politisk ledare – särskilt en statsminister – förväntas förstå och respektera hela landet.
Nu är skadan redan skedd, statsråden har börjat flytta in i Regeringskansliet. Men Ulf Kristersson kan åtminstone be om ursäkt och lova bättring.
Hans Stockholmsregering ska trots allt styra hela Sverige i fyra år. Om han tar sitt uppdrag på allvar är det dags att visa det.
Om inte annat finns det säkert något trevligt vandrarhem i Krokom med rum lediga.