En utmaning för Mona Sahlin

Jesper Bengtsson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Moderaternas partiledning vill att bilden av deras parti ska präglas av öppenhet och samtal.

Hela partistämman i Gävle är koreograferad för att passa in i den bilden. Talarstolen mitt på scenen är av glas. Talarna ska vara synliga och nära dem som lyssnar. Pressen har god tillgång till ledande politiker. Anders Borg väljer demonstrativt att sätta sig mitt i kongresshallen, inte på första bänk med ryggen mot medlemmarna.

Jag gillar det förhållningssättet.

Därför stör det mig att moderaterna på så många andra sätt fortsätter vara ett slutet parti.

I sitt inledningstal berättade Reinfeldt att partiets ekonomi för några år sen var väldigt dålig. Lösningen blev att gå ut till sina sympatisörer och vädja om hjälp. De fick in 55 miljoner kronor. Bidrag från 60 000 personer, sade Reinfeldt.

Vilka var det? Var det några som gav extra mycket? Kanske till och med väldigt stora belopp?

Det får vi inte veta.

Flera partier i riksdagen kräver att alla bidrag till partierna ska bli offentliga. Det är inget revolutionerande förslag. Den sortens regler finns i de flesta länder, till exempel i USA. Men inte i Sverige. Moderaterna motsätter sig en sådan reform.

Öppenheten har en gräns, uppenbarligen.

Reinfeldt är i alla fall inte rädd för att utmana partiets invanda föreställningar. Välfärden går före värnskatten, sade han i sitt inledningstal på partistämman i Gävle. Det var över huvud taget mycket tal om förnyelse. Ny jobbpolitik, ny ekonomi, ny välfärd. Allt påstås vara nytt och allt ska förnyas. Det låter lite som debatten inom socialdemokratin i slutet av 1980-talet, med den skillnaden att Klas Eklund aldrig blev finansminister.

Målet för Reinfeldt är att vinna över kvinnorna i den offentliga sektorn. Han beskrev deras stress och känsla av maktlöshet. Han talade om hur arbetsgivarna (de offentliga arbetsgivarna) sviker. Han beskrev hur mycket bättre det blir när personalen får mer att säga till om. Egenmakt, rentav.

”Här ligger framtiden, och den är öppen för det parti som har förmågan att se de här grupperna.”

Där kommer socialdemokraterna att få något att bita i. Mona Sahlin måste hitta egna svar på hur välfärden ska utvecklas och bli bättre.

Exakt hur Reinfeldt har tänkt sig att lösa de offentliganställda kvinnornas problem är dock oklart. Han besvarade inte frågan i sitt tal.

Alltså får man titta på praktiken.

Ta det barnsjukhus som nu ska etableras i Stockholm som exempel. Ett sjukhus som ska drivas med pengar från privata försäkringar. Det blir en gräddfil i vården för den som har råd. Det lockar läkare och annan personal från en offentlig vård som redan har svårt att hitta folk. Sådant kommer vi att få se mer av framöver.

Är det framtiden?

Och hur ska välfärden betalas? Reinfeldt talade om att sänka skattetrycket. Men vad händer när konjunkturen vänder? Var ska pengarna tas då till skola, vård och omsorg?

På tåget till Gävle i?går morse råkade jag hamna bredvid en mindre bataljon av unga moderater. De talade om Moderata ungdomsförbundets ordförande, som i en intervju sagt att förbundet måste bli mer sansat, mindre nyliberalt. En av mina medpassagerare sammanfattade diskussionen:

– Snart får man väl gå med i centerpartiet.

Ett skämt, som inte lät som ett skämt.