En förlängning av lärarfacket
I tider när Moderaterna kallar allt utom Anders Borg för ett ”särintresse” står Gustav Fridolin på scenen i Almedalen och utbrister helt ogenerat: JAG ÄR ETT SÄRINTRESSE.
En förlängning av lärarfacket för att vara mer bestämd.
Många partier försöker ompacketera sig själva till ”det nya skolpartiet” just nu, det intressanta med Mijöpartiet är att de omskapar sig inte till ett skolparti, utan till ett intresseparti för lärare.
Det handlar inte om sjunkande skolresultat, låga intag på lärarutbildningen eller ett friskolesystem i behov av reform när Miljöpartiet lyfter skolfrågan. När Gustav Fridolin pratar skola (vilket han gör hela tiden) är det ett enda långt pepp-talk för existerande lärare. Han är mannen som säger vad de vill höra. Berättar varför de är viktiga, varför ingen ska störa dem, ingen förstår dem (förutom Gustav Fridolin) och varför de behöver högre lön.
Och det är väl utmärkt. Skolfrågan är dock större än så.
Men Gustav Fridolin höll ett bra tal. Han checkade av viktiga frågor Dawit Isaak, kampen för integritet och för jämställdhet. Att få en svensk frusen publik att brista ut i talkör och ropa ”Free Dawit” var dock ett hopplöst företag. Avsnittet om EU ska Fridolin ha heder för.
Frågan som han ställde: varför det helt plötsligt verkar vara upp till EU-kritiker som han att stå upp för Europa-tanken, är viktig.
Det är också värt att notera vad Gustav Fridolin inte pratade om. Han nämnde exempelvisinte att han är lärare. Detta har han tvångsmässigt upprepat i snart varje framträdande de senaste åren. Antagligen inser Miljöpartiet att 80 procent av Sveriges befolkning om man väcker dem mitt i natten vid detta lag kan ropa ”lärare” om man frågar dem vad Gustav Fridolin har jobbat med.
Han pratade inte heller om Vittsjö, den norrskånska ort vars store son han är och som Fridolin har använt som utgångspunkt för så många tal att man börjat undra om stället finns på riktigt.
Inget sådant.
I stället läste folkhögskolelärare Fridolin upp en lång dikt om en björk. Björken ville inte bli ved och man undrade i sitt stilla sinne om miljöpartiet plötsligt hade svängt om biomassa. Så var det inte. Det hela var en metafor.
En väldigt lång metafor.
Sen var det slut.