Det är dyrt att vara fattig i dag

Det kostar att vara fattig i Reinfeldts Sverige.

Julen är en smärtsam tid för många ­familjer. Speciellt när hushållskassan ekar tomt. Och det verkar den göra för allt fler. Flera ­undersökningar visar att både de som har arbete och de som ­saknar ett blir allt fattigare.

Ta till exempel siffrorna från Kronofogden som visar att var femte person som är skuldsatt är arbetslös.

Förklaringen ligger inte minst i att det har ­blivit rena rama fattigdoms­fällan att förlora jobbet. ­Taket för arbetslöshetskassan har inte höjts på ­elva år. Sam­tidigt har priserna på mat, hyra och bensin ökat sedan 2002.

I jämförelse med ­andra OECD-länder ligger försäkringen under genomsnittet. Om man har tur får man ett max­belopp på 680 kronor om ­dagen, fem dagar i veckan. Men ­redan efter 200 ­dagar sjunker ­ersättningen och efter ett år är man nere på 65 procent av sin ­tidigare lön. För en vuxen med barn är det ett ekonomiskt haveri. Regeringens egen utredning om överskuldsättning ­visar att just trygghetssystemens förfall har lett till att människor tvingas ta lån. Statistiken talar sitt tydliga språk, en ­typisk skuldsatt ­person är en ­ensamstående mamma.

Men många blir fattiga redan när de arbetar. I en rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja ­visar att mellan 2005 och 2011 har andelen fattiga ökat i hela befolkningen som arbetar, från fyra till drygt fem procent.

Visst kan det tyckas som en ­liten förändring, men det visar att regeringens jobbpolitik inte fungerar. Även den rapporten visar att fattigdomen nästan har fördubblats bland ensamstående föräldrar med jobb.

Fredrik Reinfeldt kan inte beskyllas för att vara en Karl-Bertil Jonsson. Men när inte ens den som arbetar kan försörja sig är det dags att avliva myten om arbetarpartiet.

Följ ämnen i artikeln