Dags att lämna ja eller nej-stadiet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-05-03
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
”Vänner, min farfar var murare. Han var från Dalarna och kunde nog bara tala dalmål. Men i hans gamla fackföreningsbok från tiden före första världskriget finns något fantastiskt. Där finns sidor med text på de flesta av Europas språk.”
Vänsterpartiets Lars Bäckström håller förstamajtal i Uddevalla. Han berättar om sin farfar. Fackföreningsboken visade att murare Hans Bäckström inte bara var medlem i det svenska murarförbundet utan också i de danska, tyska, österrikiska och serbiska murarförbunden.
”Så farfar hade rätt att arbeta och få stöd av sitt förbund i allt från Rättvik till Berlin, Wien och Belgrad”, konstaterar Lars Bäckström.
Hans farfar dog 1919, under kriget. Med första världskriget dog också en del av den tidiga arbetarrörelsens internationalism. ”Fackförbunden blev nationella och tanken på socialism i en stat slog rot i hela arbetarrörelsen”, konstaterar Bäckström.
Tyvärr har Bäckströms eget parti snöat in på det nationella. Oförmågan att se behovet av överstatliga beslutsarenor som den europeiska unionen har gjort den svenska vänstern politiskt impotent.
Hyllningarna till det nya större EU under årets första maj skorrar falskt från ett parti som vill att Sverige ska lämna unionen. EU pekas nästan alltid ut som roten till det onda, aldrig som en politisk möjlighet.
Lars Bäckströms förstamajtal är därför intressant. Han tar visserligen avstånd från EMU och överstatlighet men betonar påtagligt det gränslösa politiska samarbetet.
”Vi måste lära oss det min farfar och hans kamrater klarade i början av seklet. Vi måste samverka över gränserna så att vi bygger en facklig och politisk solidaritet som stärker löntagarnas, kvinnornas och konsumenternas rätt och den ekologiska balansen”, säger han och uppmanar mötesdeltagarna att gå och rösta den 13 juni till Europaparlamentsvalet.
Europadebatten kanske äntligen kunde lämna ”ja eller nej till EU”-stadiet och utvecklas till en het politisk debatt om vilket Europa vi vill ha? De politiska partierna måste anstränga sig att tala Europapolitik med medborgarna ur ett vardagsperspektiv. Nästan alla svenska företag berörs av EU:s regelverk och enligt Kommunförbundet påverkas 60 procent av kommunernas verksamhet av EU-beslut. Det märks dock varken i den nationella journalistiken eller politiken.
Kanske är det dags att lägga ner riksdagens EU-nämnd och se till att varje sakutskott blir mer involverat i EU-arbetet? Riksdagen skulle regelbundet kunna höra EU-parlamentariker och kommissionärer i olika frågor. Ge EU-parlamentarikerna yttranderätt i riksdagen.
Dessa och andra intressanta förslag finns i en rapport till socialdemokraternas mellankongress 1993. Den som då höll i pennan var Margot Wallström. Förslagen återkommer nu i boken ”Folkens Europa – eller varför är det så svårt att älska EU?” som hon skrivit tillsammans med Göran Färm.
”Europa bygger vägar, broar och järnvägar för att minska avstånden mellan människor ? men det behövs också en infrastruktur för kulturella och mentala närmanden om vi en dag med lätthet ska kunna säga vi i Europa”, skriver Wallström och Färm.
Det brådskar. I spåren av utvidgningen följer ökad etnocentrism och nynationalism.
Europa växer medan det politiska tänkandet krymper.
Det om något borde en Europavänster bekämpa.