Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Vendela

EU betalar gangsters för att hålla gränsen

Vill vi att fler drunknar i Medelhavet?

Flyktingkatastrofen på Medelhavet fortsätter medan Europa tittar bort.

Det var fem år sedan avtalet mellan EU och Turkiet förhandlades. FN:s flyktingorgan UNHCR var kritiska till förslaget från början då de ansåg att det skulle vara kohandel med människor.

I utbyte för att Turkiet skulle låta flyktingar bo inom deras gränser för att underlätta för Grekland så ville Turkiet förhandla om ett EU-medlemskap och turkiska medborgare fick resa inom EU utan visum. De fick också sex miljarder euro av EU som stöd för att hantera situationen.

Turkiet såg det som en enorm möjlighet att närma sig Europas gemenskap, trots kuppförsök, demonstrationer och otaliga brott mot mänskliga rättigheter.

EU:s mörka fläck

Något år efter avtalet kunde vi se hur Turkiet utnyttjade flyktingbarnen i sina textilfabriker och gav familjer inhumana platser att bo på. Avtalet har kallats för EU:s mörka fläck på sitt register för mänskliga rättigheter. Fem år senare försöker EU få till ett liknande avtal med Marocko och två nya liknande avtal på väg med Tunisien och Libyen. Utvecklingen kommer vara förödande.

De senaste dagarna har Spanien återvänt över 4000 migranter till Marocko. Åtminstone 1500 av dessa beräknas vara barn. De diplomatiska relationerna mellan Spanien och Marocko har blivit alltmer spända och migranterna ses som en konsekvens av detta.

Ylva Johansson har sedan dess bett Marocko att se till att människor inte flyr från landet. Men det är inte riktigt så asylrätten fungerar. Vi kan aldrig hindra människor från att fly sitt land och söka asyl någon annanstans.

Samarbetar med skurkstater

Ännu en gång vill EU samarbeta med skurkstater som kräver alltför mycket i gengäld – och inte lever upp till kraven. Så länge migranterna inte kommer hit. Vi såg det med Turkiet och det kommer definitivt hända igen.

Istället för att titta på hur man kan säkra vägarna till Europa och rättvist fördela flyktingar eller hjälpa de som drunknar mitt ute i havet, väljer man att istället dumpa över problemet och pengar på länder vid EU:s yttre gräns. Man gör om samma misstag.

EU vill ha en ännu restriktivare politik där personer som en gång sökt asyl i Europa och fått nej, direkt ska avvisas utan någon möjlighet att återvända. Det man istället behöver göra är titta på individens upplevda trygghet.

Ironin i att EU byggdes på premissen om att man ska bygga fred och skydda individer från osäkerhet verkar ha undgått hela kommissionen.