”V är inte här och kan försvara sig”
Hur kan det vara allmänt accepterat att Annie Lööf (C) beskriver V som extremister och jämställer dem med SD? Varför synar ingen korten?
Annie Lööf brukar själv åka på uppskattade turnéer med Jonas Sjöstedt (V) där de debatterar och gnabbas med varandra inför publik. Centern samarbetar i flera kommuner med Vänsterpartiet och såvitt känt har ingen av dem utvecklats i riktning mot DDR, inte än i varje fall.
Men Vänstern får i princip tåla vad som helst i offentligheten. De jämförs regelmässigt med kommunistiska diktaturer och kallas odemokratiska av samma krafter som tycker det är orättvist att påminna om SD:s band till Nazityskland.
Och inte bara på nätet. Om någon inbjuden gäst, som exempelvis en ledarskribent, kommenterar SD i public service så säger programledaren ofta något i stil med ”Jimmie Åkesson är inte här och kan försvara sig”.
Jag har nog aldrig hört en liknande reservation om Sjöstedt, oavsett vad som sägs eller hur grovt det är. Vår offentlighet har dubbla måttstockar.
Jämförelsen mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna syftar till att tvätta bort den bruna färgen från nyssnazisterna som Andres Lokko fyndigt kallade dem i SvD . Kan S samarbeta med V så kan Alliansen regera med stöd av SD. Men det är djupt ohederligt. Jonas Sjöstedt vill ha glasögonbidrag till barn. SD anser inte att judar är svenskar och tänker repatriera människor som redan gjort sig hemmastadda i vårt land. Det är, med all respekt för eventuella risker med glasögonbidrag, inte jämförbara storheter.
Mörk historia
Vänsterpartiets historia är mörk, de hyllade Stalin och var långt in i efterkrigstiden ett hot mot demokratin. Under kalla kriget jagade Socialdemokraterna kommunister både effektivt och brutalt. IB-affären är kanske det värsta övertrampet men det var trots allt arbetarerörelsen, inte högern, som höll gränsen mot avgrunden.
Vänstern har sina demoner som tål att diskuteras, men SD hotar respekten för allas lika värde och den liberala demokratin här och nu – det är en enorm skillnad. När flyktingförläggningar brann lade SD ut adresser på nätet till fler boenden. När M i Staffanstorp gick i koalition med SD visade det sig att partiets lokala ordförande hade kopplingar till paramilitära Soldiers of Odin. Företrädare pratat öppet om att tysta medier, rensa polisen på politiska motståndare och bli av med övriga partier. I Ungern och Polen gör partiets vänner verklighet av orden i detta nu och på direkt fråga föredrog Jimmie Åkesson Ungerns auktoritäre ledare Viktor Orban framför Angela Merkel.
Och så vidare.
Det tog Vänstern från 1917 till 1994 att bli accepterade som ett riksdagsparti bland andra. De har fortfarande inte suttit i någon regering. Med samma matematik är SD hjälpligt rumsrena till 2065. Om de börjar göra upp med sin historia, alltså.