Nato är inte ett ’naturligt steg’
För en vecka sedan presenterade ambassadör Tomas Bertelman den förra regeringens utredning om Sveriges militära samarbeten. Slutsatsen blev som väntat att Natomedlemskap bör utredas.
I Moderaternas retorik är medlemskap i Nato ett ”naturligt” nästa steg för Sverige, senast i går skrev partiets försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark så på Aftonbladets debattsida.
Men det finns inget ”naturligt” i att överge den militära alliansfrihet som hållit vårt land utanför krig i 200 år. Även moderata åsikter är just åsikter, de är ingen neutral utgångspunkt i diskussionen.
Inga tekniska frågor
I grunden handlar utrikes- och säkerhetspolitik, precis som all annan politik, nämligen om värderingar.
Vilken roll vill man att Sverige ska spela? Vilka värden ska vi stå för? Vilken politik ska vi driva?
Ska vi ha en egen stark röst? Hur viktigt är nationellt självbestämmande?
Detta är inga tekniska frågor som kan avgöras av experter, hur kompetenta och erfarna de än är.
Försvars- och säkerhetspolitik måste ha en bred folklig förankring och spegla människors värderingar. Ytterst för att det krävs en stark försvarsvilja om vi ska kunna värna landet i krig.
Vi ger upp suveräniteten
Men borgerlighetens högsta önskan är den ”värderingsfria” politiken där valet står mellan ”dåliga” och ”bra” förslag, inte mellan olika värderingar.
Nu försöker de framställa Natofrågan just så.
Att ingå i en militärallians handlar om att ge upp en del av vår suveränitet, och att vi kan bli indragna i andras krig mot vår vilja.
Medlemskap i Nato betyder att vi hamnar under alliansens kärnvapenparaply och att vi lovar länder från USA i väster till Turkiet i öster att en attack på dem är en attack på oss. Och att vi då är beredda att ta till vapen.
Vill vi verkligen det?