Sveriges framtid avgörs på järnvägen
Statlig tågtrafik enda rätta om hela landet ska leva
Ett land utan infrastruktur är inte ett land över huvud taget. Så enkelt kan det faktiskt uttryckas. Både varor och människor måste kunna fraktas för att Sverige ska leva. Vi ska kunna ta oss till släkt, vänner och jobb – även om de ligger några mil bort. Något måste knyta ihop vårt stora land, och inget annat kan göra det bättre än järnvägen.
Ändå har vi en politik som prioriterar så kallad mångfald av framförallt privata aktörer framför landets faktiska behov.
Det är därför Sverige snart kommer bli av med nattågen mellan Göteborg och Jämtland samt Norrbotten. SJ har förlorat upphandlingen om att få köra sina tåg på järnvägen från Stockholm till Narvik. En annan aktör – norska Vy tåg AB – ska ta över. Det slår i praktiken sönder nattågens samordning, och resultatet är att enkla tågresor mellan norr och västkust inte längre kommer finnas.
SJ:s modell fungerar
Dagens SJ-samordning av nattågen från Göteborg, Malmö och Stockholm norrut är ett exempel på central styrning när den är som bäst. Sverige är ett stort och glesbefolkat land. Då kan ingen tro att det går att hålla uppe en ensam sträcka med dagliga och bytesfria avgångar mellan Boden och Göteborg. Men med SJ:s modell går det. Tågen söderifrån kopplas om i Sundsvall. Söderifrån kan samma tåg bära passagerare till både Nattavaara och Krokom. Medan passagerarna sover kopplas vagnarna om till nya tåg som fortsätter på nya sträckor – mot Jämtland inåt landet eller norrut mot Luleå och Kiruna.
Dagens upphandlingsregler byggdes för södra Sverige där tusentals passagerare befolkar sträckorna varje timme. Här kan man kanske prata om konkurrens, men tågtrafiken måste byggas utifrån en helhetssyn.
SJ är såklart inte perfekt, men om vi ska ha en infrastruktur som bygger ihop hela landet så är det bara genom samordning det kan ske. Då kan tågsträckorna inte styckas upp som i dag. Och då kan vi inte ha fler än en aktör på rälsen.
Bör förstatligas
Faktum är att svenskarna knappast bryr sig ifall det är SJ eller någon annan som kör tågen. Bara de går och kommer fram i tid. Och ska en ensam aktör planera ihop tågavgångarna så att regionerna kan leva, turisterna ta sig fram och arbetspendlarna komma till morgonmötet så bör den aktören vara staten.
Svårare än så är det inte. Landets liv avgörs på järnvägen.