Passiv regering – hån mot de sjuka
Regeringens nedmontering av trygghetssystemen koncentreras i sjukförsäkringen. Och den nya sjukförsäkringen koncentreras i den så kallade 180-dagarsregeln.
Enligt den regeln ska den som är sjukskriven efter ett halvår få sin arbetsförmåga prövad, mot hela arbetsmarknaden. I praktiken har det fått en rad märkliga effekter.
Det har urholkat anställningsskyddet, eftersom den som inte klarar att gå tillbaka till sitt gamla jobb kan ställas utan ersättning. Och det även om det pågår en rehabilitering eller en behandling.
– Vi tycker inte att det är rimligt, säger socialdemokraten Tomas Eneroth.
Reglerna bortser dessutom från människors kunskaper och erfarenheter.
Många minns antagligen Moraläkaren Jörg Teichert, som fick sin deltidssjukskrivning indragen eftersom han enligt kassan borde kunna arbeta heltid på ett annat jobb. Det spelade ingen roll att Dalarna behöver sina läkare, eller att det knappast finns något arbete för en 60-åring med ett arbetshandikapp.
Den arbetsmarknad Försäkringskassan ska jämföra består nämligen inte bara av jobb som finns. De består också av arbetsuppgifter som skulle kunna finnas.
Gränsen tycks alltför ofta sättas av handläggarens fantasi.
Det är ovärdigt, ineffektivt och arrogant.
Och det är emot riksdagens uttalade vilja. Redan i somras begärde en riksdagsmajoritet att regeringen genast skulle ta bort 180-dagarsregeln. Sedan dess har Försäkringskassan fått uppdraget att titta på saken. I övrigt har ingenting hänt.
I går upprepades kravet i riksdagens socialförsäkringsutskott. Och socialförsäkringsminister Ulf Kristersson upprepade att han inte ser någon brådska.
Annat var det när systemet skulle införas. Då gick det undan, och varken varningar eller oklarheter fick hindra processen.
Regeringens saktfärdighet är ett hån mot riksdagen. Men framför allt är den ett hån mot alla sjuka som utsätts för en orimlig regel.