Skotten i Malmö

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

21 OKTOBER 2010. Malmöskytten

För lite drygt ett år sedan sköts en ung kvinna till döds i en bil på Västra Skrävlingevägen i Malmö. Den händelsen tror länskriminalen är inledningen till den långa serie av oförklarliga skottdåd som inträffat sedan dess, det senaste vid en busshållplats i stadsdelen Nydala i tisdags kväll.

Femton likartade fall arbetar Malmöpolisen nu med, tillsammans med rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp. Vad man vet är att skotten faller under dygnets mörka timmar. En skytt, men inget känt motiv och ingen hotbild. En tredje gemensam nämnare: Skytten ”är fokuserad på personer med invandrarbakgrund”, som länskriminalens talesman J–B Cederholm uttryckte det i går.

Hemsk tanke

Malmö är visserligen en stad med massor av vapen i omlopp, med hårdföra gängkrig och annan våldsinriktad brottslighet. Men de femton aktuella fallen räknas som en egen kategori. Här tycks det handla om en gärningsman som, vad det verkar, slumpvis angriper människor med mörk hudfärg.

Ingen vet ännu vem som som ligger bakom dåden. En knappast originell men hemsk tanke är dock att det som sker är ett slags upprepning av vad som under hösten 1991 och alldeles i början av 1992, hemsökte Stockholm och Uppsala. Då härjade den så kallade lasermannen, som sköt och dödade en person och skadade tio andra.

Samma tidsanda

Lasermannen, John Ausonius, ansökte i våras om att få sitt livstidsstraff omvandlat till ett tidsbegränsat men fick avslag.

Även Ausonius offer var utvalda bland personer som kunde antas vara av utländsk härkomst. En annan likhet är utan tvekan tidsandan. Låt vara att delar av den aktivistiska rasistiska rörelsen bytt kängor och koppel mot kostym och finskor, och övningsläger i skogsgläntor mot till och med politiskt erkännande i riksdagskorridorer. Men stämningen är inte mindre främlingsfientlig i dag än den var i början av 90-talet.

Nu fiskas det

Tvärtom framstår Ny demokratis Ian Wachtmeister och Bert Karlsson som ganska harmlösa populister jämte Sverigedemokraternas genomtänkta och konsekventa etno-nationalister. Då fördömdes också varje utbrott av främlingsfientlighet kraftfullt och enhälligt av de etablerade partierna. Nu fiskas det i grumliga vatten lite varstans. Och liksom tidigare i Danmark och även i Holland tycks Sverige nu vara på väg att ta ”den invandrarkritiska debatten på allvar”, vilket betyder att Sverigedemokratrna vinner ny mark.

Ausonius ansåg sig i sin hatfyllda gärning företräda en folkopinion. I vems namn tror sig skytten i Malmö handla?

KA