Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Det är inte lönerna som hotar Sverige

Facken inom industrin fortsättar att ta ansvar

Facken för både arbetare och tjänstemän inom industrin vill ha löneökningar på tre procent nästa år. Dessutom vill man ha större avsättningar till pensionerna och bättre introduktion av nyanställda. LO förbunden kräver dessutom en särskild satsning på de lägsta lönerna.

Kraven kommer att bli vägledande för vinterns avtalsrörelse.

Det tog inte Teknikföretagens förhandlingschef många minuter att avfärda de fackliga kraven.

– Det är alldeles för högt, sa förhandlingschef Anders Weihe till Sveriges Radio så snart han fått ordet.

Ingen oansvarig motpart

Den som inte visste bättre hade kunnat tro att arbetsgivarna avfärdar en oansvarig motpart som struntar i konjunkturer, långsiktighet och arbetstillfällen. Som alla vet är det ingen beskrivning av svensk fackföreningsrörelse.

Kärnan i löneförhandlingarna för industrin är att bevara den internationella konkurrenskraften. Saker som tillverkas i svenska fabriker måste ha ett pris som gör att de går att sälja, annars fungerar det inte. Därför kan lönerna inte bli hur höga som helst. Företagen måste kunna locka till sig investeringar och ta hem order.

Vill ha försiktig uppväxling

Ingen vet det bättre än ledarna för svenska fackföreningar, kanske särskilt inom industrin. Årets lönekrav innebär en försiktig uppväxling och är framräknat med hänsyn till både konkurrenskraft och sysselsättning.

Det finns tecken på en internationell nedgång i konjunkturen, det är sant. Men det finns knappast några tecken på att den svenska industrin skulle tappa konkurrenskraft. Allt för små löneökningar skulle inte leda till fler anställda eller nya investeringar, bara till ännu högre utdelningar och större vinster.

Facken kommer knappast att få igenom alla sina krav när det i slutet av mars är dags att avsluta förhandlingarna. Men att den uppgörelse som träffas pekar mot höjda reallöner, ett litet lyft för de lågavlönade och en smula tryggare pension har vi faktiskt rätt förvänta oss. Hur mycket direktörerna än knorrar.