Socialdemokraterna backar när de blir som Macron
EU-val 2019: S växer bland högutbildade i städerna – tappar på landsbygden
Socialdemokraterna har gjort sitt sämsta valresultat sedan demokratins införande. Se där, en mening som har fått återkomma i varenda valvaka sedan 2006. Göran Persson, Mona Sahlin och nu Stefan Löfven. Alla har de fått vara med om att sätta nya bottenrekord. I går var det dags igen när blygsamma 23,6 procent av väljarna röstade på Socialdemokraterna. Största parti, ja visst. Alla parlamentariker får vara kvar, absolut. Men lika fullt det sämsta valresultat på närmare 100 år.
Ekvationen går inte ihop
Valet till Europaparlamentet visar samma mönster som riksdagsvalet i höstas: när frågor om migration, kriminalitet och klimat toppar väljarnas dagordning så röstar människor utifrån andra utgångspunkter än längs den klassiska höger-vänsterskalan. När politik allt mindre handlar om hur hög skatten ska vara, hur stor välfärdsstaten ska vara och vilka regleringar som bör göras av marknadsekonomin polariseras väljarkåren mellan kvinnor och män, stad och land, gammal och ung. Socialdemokraterna har försökt anpassat sig till det där, både i fjolårets val och i det val som avgjordes i går, genom att positionera sig som motvikt till den framväxande högerextremismen.
Har det fungerat?
I sin valanalys efter riksdagsvalet 2018 noterade Socialdemokraterna att man gått framåt i valdistrikt där man traditionellt varit svaga.
Väljare som avskyr Sverigedemokraterna och såg S som den främsta garanten mot att SD skulle få inflytande slöt upp bakom Stefan Löfven. ”De demografiska grupper som är överrepresenterade i dessa områden utgör grovt förenklat motsatsen till de grupper som i störst utsträckning lämnat partiet: arbetarväljare på landsbygden och i mindre kommuner utanför storstadsregionerna”, skrev man. Men den stärkta ställningen bland högutbildade kunde inte kompensera för tappet man gjorde bland arbetarväljare.
Ekvationen går inte ihop nu heller.
Socialdemokraterna växer i Stockholms innerstad, på Östermalm och på Kungsholmen. På Södermalm blev partiet störst och växte med närmare sju procentenheter jämfört med EU-valet 2014. Men även i borgerligt dominerade villa- och radhusförorter som Solhem, Hässelby villastad, Örby, Mälarhöjden och Ålsten har Socialdemokrater ryckt fram.
Tittar man ut över landet är bilden annorlunda.
Tappar i Rinkeby
I Jokkmokk, Pajala och Arjeplog gör man dramatiska väljartapp. I Bergslagskommuner som Avesta, Surahammar och Karlskoga backar man mellan 3,7 och 7,6 procent.
Allt fler av S-väljarna bor i områden där utbildningsnivån och medianlönen är högre än genomsnittet. I Skåne är Socialdemokraterna snart lika stora i universitetsstaden Lund (upp 3,6 procentenheter) som man är i mer proletära kommuner som Klippan (ner 3,7 procentenheter).
Om vi återvänder till Stockholm ett slag så kan det vara värt att notera att Socialdemokraterna också tappar stort i Rinkeby och andra fattiga miljonprogramsförorter kring Järvafältet. I och för sig från oerhört höga nivåer, men tendensen att S stärks i centrum och tappar i periferin syns även i huvudstaden.
Efter gårdagens EU-val har det sagts att Sverige gått emot trenden. Där Europa röstade fram liberala och gröna partier som stod upp för demokratin och mänskliga rättigheter så valde Sverige i stället att rösta på traditionella partier som Socialdemokraterna och Moderaterna.
Det kanske är att tolka valresultatet fel.
Tänk om Socialdemokraterna helt enkelt är på väg att bli det 20-procentsparti för människor som tycker att de har råd att låta plånboksfrågorna stå tillbaka, på det sätt tyska De gröna, brittiska Liberaldemokraterna eller franska En Marche är.