Fega ministrar vållar vargstrid
Varghatare kartlägger sina motståndare på Facebook. De samlar in namn, adresser och bilder:
Vi vet var du bor, vi vet hur du ser ut.
Namninsamlingen är polisanmäld och kan vara ett brott mot personuppgiftslagen, PUL. Men själva hotet, det ligger i undertexten. Det är bara en vecka sedan miljöpartisten Arne Johansson slogs medvetslös av en sten som kastades in genom fönsterrutan i hans hem i Ånge.
På samma Facebook publicerar vargälskarna bilder på en blodig jägare som ligger ner. Bilderna är arrangerade, men hotet ligger fortfarande i undertexten.
Vargfrågan har utvecklats till ett nationellt ställningskrig. Folk hatar – och då menar jag verkligen hatar – varandra. Varghatarna är ”banjospelare” och vargälskarna ”stockholmare”. Normala vuxna män, ja att döma av Facebook är de flesta vuxna män. Hur kan de tillåtas att bete sig som neandertalare?
Det finns ändå en sakfråga i botten av denna strid. Sverige har ett demokratiskt fattat riksdagsbeslut på att vi ska ha en vargstam. Förre miljöministern Andreas Carlgren gjorde misstaget att försöka tillfredsställa alla. Först utlyste han licensjakt på varg och sedan började han prata om inplantering. Därmed inbjöd han bara till fortsatt strid.
Licensjakten har överklagats till EU som anser att Sverige måste bevara sin vargstam. Jakten är uppskjuten och det är fortfarande oklart var inplanteringen ska ske. Andreas Carlgrens beslutsångest förlängde bara plågan.
Nu har vi en ny miljöminister. Lena Ek måste prioritera en levande vargstam. Det är en miljöministers uppgift att ta beslut som värnar den biologiska mångfalden.
Det är bara fega politiker som låter andra avgöra frågan ute i skogen eller på Facebook.