Waziristan är inte Phuket
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-17
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En gång är ingen gång, brukar det heta. Men två gånger...
När Mehdi Ghezali satt fängslad på Guantánamobasen engagerade hans fall stora delar av det svenska samhället. Den socialdemokratiska regeringen gjorde vad som stod i dess makt för att få honom fri.
På samma sätt mobiliserades den svenska diplomatin för att få Munir Awar och Safia Benaouda släppta ur etiopiskt fängelse sedan de år 2007 gripits i Somalia.
Den här gången är det annorlunda. UD tänker inte anstränga sig för att få de tre vuxna svenskarna fria. Det slog Carl Bildt fast redan i tisdags. Och säkert har han starkt stöd i den saken.
Nu tycks det nämligen inte finnas samma förmildrande omständigheter, trots att mycket ännu är oklart. Svenskarna tycks ha saknat giltiga papper och Waziristan är trots allt inte Phuket eller Gran Canaria.
Det rör sig knappast om en semesterresa, eller ens en religiös pilgrimsfärd.
Pakistan har varit på väg att slitas sönder av korruption, politiska strider och politiskt våld. Och mitt i allt detta finns den religiösa fundamentalismen, oftast som ett opålitligt verktyg i händerna på ansvarslösa ledare.
Priset betalar, precis som vanligt, vanliga pakistanska män, kvinnor och barn som får sin vardag söndertrasad.
Möjligen håller situationen på att förändras. Kanske är säkerhetstjänsternas band till fundamentalismen på väg att upplösas.
Vad Pakistan - och hela regionen - inte behöver är personer som Ghezali, Awar och Benaouda.
Svenska UD ska naturligtvis försäkra sig om att svenskarna behandlas korrekt och får en rättvis rättegång. Dessutom måste diplomaterna undersöka om det tvååriga barnet kan föras hem till Sverige.
Utöver det finns inte mycket att göra.
Det betyder inte att det var fel att engagera sig i kampen mot Guantánamo, eller för den delen att försöka få de två svenskarna släppta från Etiopien. Det betyder inte heller att kritiken mot avvisningen av egyptierna, eller av bannlysningen av de terroranklagade somaliasvenskarna sköt bredvid målet.
Det handlade nämligen om att försvara rättssamhällets grundläggande fundament. Fundament som gång på gång har ställts åt sidan under de senaste åtta årens "krig mot terrorismen".
Det finns ingen anledning att ursäkta våldsromantik och terrorism, eller att inbilla sig att den inte skulle kunna få näring i Sverige. Men försvaret för det öppna samhället kan aldrig ske till priset av öppenheten.
För då har terrorn vunnit.
IP