Vår tids slavhandel måste stoppas
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-08
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Är du sugen på ”dirty sex”? Klicka på länken. Vill du förstora brösten? Vill du förlänga penis? Vill du ha Viagra? Vill du se häftiga bilder?
Nej! Nej! Nej! Jag vill inte!
Dagligen överöses min e-post-brevlåda av så kallade spam-mejl. Nittionio procent är
reklam för olika sextjänster på nätet. Eftersom mejlen är ett
betydande arbetsredskap an-
vänder jag den nästintill dygnet runt. Det är som att utsättas för sextrakasserier, inte bara en gång utan hundra gånger. Varje dag.
Porrindustrin har växt explosionsartat i och med internets utbredning. Spridningen av det mest förnedrande och våldsamma sker sekundsnabbt och anonymt.
Det är dock inte några enstaka anonyma existenser som står bakom porren. Nej, porrbranschen består av storföretagare som tjänar enormt på att utnyttja kvinnors och barns kroppar. Den globala sexindustrin lär omsätta mer än vad världens samlade militärbudgetar uppgår till, 7 000–8 000 miljarder kronor.
Porren har flyttat in på börsen. Private media group inq heter ett svenskt porrföretag som
etablerat sig på Nasdaq-börsen. En av dess långivare heter Consipio holding, som är storägare i tyska porrföretaget Beate Uhse vilket är etablerat på Frankfurt-börsen. Bakom Consipio holding finns en av Hollands rikaste affärsmän och fastighetskungar.
Jag läser om sexindustrin i en EU-rapport som vänsterpartisten och EU-parlamentarikern Marianne Eriksson tagit initiativ till. Den har rört upp känslorna inom unionen, inte minst för dess kritik mot prostitutionen och sexhandeln. På flera håll inom Europa har man precis som på drogområdet fallit offer för uppgivenhetens strategi och driver legalisering av bordeller. Prostitution ses som ett yrke bland andra.
Förutom den patriarkala ordningen där männens samhälleliga makt också innebär kontroll över kvinnors sexualitet finns naturligtvis direkt kommersiella skäl till porrindustrins starka ställning. När så mycket pengar står på spel glöms lätt allt vackert tal om jämställdhet.
Fyra miljoner människor, främst kvinnor och barn, är varje år föremål för sexhandel. EU räknar med att cirka en halv
miljon kvinnor säljs från Östeuropa till Västeuropa. Unicef befarar att siffran i dag snarare är 800 000.
Sverige lär vara ett transitland för sexhandeln mellan Öst- och Västeuropa. Alltför länge har polisens arbete mot kvinnohandel gått på sparlåga.
Beslutsfattarna har inte heller satsat tillräckliga resurser på arbetet med offren för sexhandeln. Här krockar olika
lagar och ansvarsområden.
Sexhandelns offer är ofta illegala invandrare. Kvinnorna som utnyttjas riskerar att utvisas innan de hunnit vittna. Polisen har att kämpa både mot Migrationsverket och klockan. För den som utsatts för sexuella övergrepp är det inte heller lätt att snabbt lämna utförliga vittnesmål. Det tar tid att få mod att börja tala.
En som aktivt stred mot kvinnohandel och kvinnors exploatering var utrikesminister Anna Lindh. Hon lyckades få EU:s manliga beslutsfattare att lyssna. Måtte hennes arbete föras vidare av andra modiga kvinnor inom EU. Och av männen.
I dag på internationella kvinnodagen vill jag höra Göran Persson säga: Sexindustrin ska
bekämpas. Kvinnohandeln hör inte hemma i ett demokratiskt Europa. Vår tids slaveri måste stoppas.