Alva, var är du i dagens individ- centrerade samhälle

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-05-18

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När Alva bjöd på te i det gröna arbetsrummet i lägenheten på Västerlånggatan för att diskutera socialdemokratins jämlikhetspolitik och bristerna i 70-talets klassamhälle, var hon otålig som en kapplöpningshäst.

Tekopparna, från Indien, var spröda som Alva själv. Jag minns att jag var rädd att koppen skulle spräckas varje gång hon otåligt satte ner den för att understyka sina ord. Ideligen letade hon fram ett utkast, en siffra, en orättvisa som måste rättas till. En ny sten som måste fogas till välfärdsbygget.

Jag blir upprörd, inspirerad - och sorgsen när jag läser om Alva Myrdal i Kerstin Vinterheds nyutkomna biografi över Alva och Gunnar Myrdal "Kärlek i tjugonde seklet", Bokförlaget Atlas. Alva Myrdal var min ungdoms förebild och ikon och i Vinterheds bok kliver hon nästan livs levande ut ur texten.
Alva Myrdal var en sällsynt orädd samhällsbyggare, ständigt beredd att pröva nya modeller.Jag kan höra hennes klara röst och känna energin att åstadkomma något bättre av detta samhälle. Alva Myrdal var ständigt rastlöst på väg för att förändra, förbättra, ställa världen till rätta, vare sig det handlade om barnafödande, uppfostran, jämställdhet, forskning eller nedrustning.

Denna storslagna kvinna som betytt så mycket för utvecklingen i det svenska välfärdssamhället hade en idé om och ett finger med i rader av reformer allt sedan boken "Kris i befolkningsfrågan" på 30-talet. I dag strejkar kommunalarna på dagis. Daghem, kollektivboende, sex timmars arbetsdag, jämställdhet mellan kvinnor och män, barnen som skulle vara allas angelägenhet var ideér hon drev långt innan någon stavat till dagis.

Alva Myrdal var en sällsynt orädd samhällsbyggare, ständigt beredd att pröva nya modeller. Allt var inte bra, hon var också auktoritär och maktpåläggande. Men var finns en efterföljare med hennes mod, briljans och rationalitet i dagens individcentrerade och navelskådande samhälle?

Alva Myrdal var samtidigt förnuft, myt, magi och makt. Hos Kerstin Vinterhed får vi också möta den moderna kvinnan, ständigt sliten mellan ambitionen att göra karriär och vara hustru och mor. Hennes liv, det offentliga och privata, är ett. Hon ville leva jämställd med Gunnar. Hennes liv var storslaget, hennes framgångar oräkneliga men nederlagen också stora. Berättelsen om familjen Myrdal är både en framgångssaga och en tragedi, skriver Vinterhed. Läs den.

På Nordiska museet i Stockholm kan man uppleva en annan civilisationshistoria som också beskriver samhällsutvecklingen, hästens. Den vilda ursprungshästen, liten som en räv, hästen i mytologin, arméhästen, oundgänglig i krig, hästen som psykologiskt och erotiskt tema hos både Freud och Jung, hästen som statusbärare fram till dagens tävlingsmaskin och kvinnliga relationsobjekt.

Hästen är kult i dag, det skrivs böcker, essäer och just nu pågår tre utställningar. Förutom Nordiska museets "Hästen - tyglad, piskad, älskad", visas "Något i hästväg" på Regionmuseet i Kristianstad och "Ridkonst" på Skoklosters slott vid Mälaren, där Hästens dag arrangeras just i dag.

Ridsport är vår näst största folksport, en halv miljon svenskar, flest tjejer, rider. Hästsektorn omsätter nära 20 miljarder, det är varken myt eller magi. I snart tre år har regeringen utlovat ett proposition om en hästpolitik, branschen finns nämligen inte på den politiska kartan. När Tage Erlander 1948 såg till att Ridfrämjandet bildades för att omvandla ridningen från överklassnöje till en breddidrott för alla, insåg han knappast vilken succé han lade grunden till.

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist vet att hästar är en succé. Hon verkar vara en orädd politiker, inte i klass med Myrdal, men handlingskraftig. Nu vill vi se lite makt och magi hos Nykvist så att hästen äntligen blir ett politiskt projekt för landsbygdens och jämställdhetens utveckling. Hästar gör tjejer starka, hästtjejer bryter könsrollsmönster och går ur sin underordning. De lär sig fatta beslut, bli ledare och jämlikar. Det skulle Alva Myrdal ha gillat.

Lena Askling

Följ ämnen i artikeln