Jan Emanuel blir vänsterns Trump

Kanske den vänsterpopulist vi förtjänat

Daniel Swedin

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Enligt den belgiska statsvetaren Chantal Mouffe lever vi en populistisk tid. Politiken har blivit konfrontativ, ilsken och oförutsägbar. De regler och överenskommelser som präglat politiken och maktutövningen i västvärldens liberala demokratier har upphävts. Gränsen mellan höger och vänster har upphört, delvis på grund av att liknande krafter har släppts lös på både höger- och vänsterflanken: ledarkult, misstro mot medier, gatuprotester, känslan av att ha behandlats oschyst.

Mouffe menar att Europas socialdemokrater straffats av väljarna för att de har omfamnat nedskärningspolitik och marknadsliberala reformer och valt samförstånd framför konflikt. Den populistiska vänstern har i stället gjort framsteg genom att dra en gräns mellan "folket" och "oligarkerna". I den överskådliga framtiden kommer konflikten stå mellan högerpopulism och vänsterpopulism. Politiken kommer att handla om "vi" mot "dom", frågan är bara vilka som ska ingå i de två grupperna.

För att vara relevant i en superpolariserad tid efter sviterna av finanskrasch och migrationskris måste vänstern helt enkelt börja bråka.

Jag kom att tänka på det där när jag i helgen såg SVT:s satirprogram "Svenska nyheter". I ett inslag talar socialdemokraten och riskkapitalisten Jan Emanuel Johansson på engelska direkt till världens miljardärer: Skit i Caymanöarna! Strunta i Schweiz! Kom till Sverige i stället. Här har vi inga förmögenhetsskatter, inga fastighetsskatter, inga gåvoskatter och inga arvsskatter. Dessutom avskaffar Socialdemokraterna nu värnskatten.

”Välkommen till Sverige, där arbetarklassen betalar skatt så att rika svin som jag slipper”, deklarerar Johansson med musklerna svällande under skjortan.
Ja, det är givetvis humor i någon mening och skandalomsusade Johansson – som enligt egen uppgift lever i ”vulgär nyrikedom” – visar förstås imponerande självdistans.

Men tänk om han är allvarlig?

För några veckor sedan författade Jan Emanuel Johansson en debattartikel från samma position: politikerna borde göra något åt det privilegiesamhälle som gör att han och andra kapitalister kan ha fest varenda dag på vanliga människors bekostnad.

Om Socialdemokraterna nu ska driva högerpolitik, om Vänsterpartiet vill vara fotriktigt duktiga och Sverigedemokraterna blivit Ulf Kristerssons vasaller så kanske det finns en position för Jan Emanuel Johansson. En jättestark, jätterik man som bara vill göra rätt för sig men inte får eftersom det traditionella arbetarepartiet som han alltid sympatiserat med nu är så maktlystna att de säljer ut sig själva och sin väljarbas till värderingsmässigt progressiva attackliberaler. Det är nästan något centraleuropeiskt över det. Eller, för all del, nordamerikanskt.

Jan Emanuel Johansson kanske inte är den vänsterpopulist Sverige behöver men den vänsterpopulist vi förtjänat.

• Vill du ha våra texter direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Ledare på Facebook!