Vi måste prata om självmord
"En telefonsignal ringde hos mig i kvällen, alldeles för sent. Det var min mamma. Redan när jag hörde hennes röst, förstod jag att någon i familjen var död".
Orden kommer från en artikel där Jonathan Jeppsson beskriver hur det är att leva med ett självmord inom familjen.
Ingen ska behöva ta livet av sig. Samhällets skyddsnät ska finnas där för den som behöver det. Ändå är det 1 500 människor som begår självmord i Sverige varje år. Dessutom är somrarna den tid på året som risken för självmord ökar. Det beror på att vårdmottagningar stänger för semester. Men också på att många människor känner sig ensamma på somrarna. Förväntningarna på lycka kan vara ångestskapande och göra det extra svårt för vissa.
Ingen minskning trots nollvision
I går krävde ett antal forskare i en debattartikel på Dagens Nyheter att en ny myndighet ska ta ett helhetsgrepp på de svenska självmorden. Oavsett vad man tycker om förslaget är det uppenbart att något behöver göras. För trots att regeringen redan 2008 införde en nollvision för självmord har fallen inte minskat. Bland unga i åldern 15-24 år har det snarare skett en ökning.
Även om det är 1 500 som tar livet av sig berörs betydligt fler. Man brukar säga att tio till 15 närstående blir drabbade av varje dödsfall. Också de måste få stöd och hjälp för att hantera sorgen och minimera risken för att själva drabbas av psykisk ohälsa. Problemet är att anhöriga många gånger glöms bort, inte sällan för att omgivningen inte vågar tala om det som har hänt.
Tabubelagt
Så var det i Jonathan Jeppssons fall. Han beskriver hur sorgearbetet försvårades av omgivningens tystnad. "Något som bidrog till svårigheterna – förutom bristen på hjälp utifrån – var att självmord på något märkligt sätt fortfarande är tabubelagt", skriver han.
Modebloggaren Gustav Broström berättade nyligen på sin blogg om liknande erfarenheter efter att hans mamma tog livet av sig. Till en början kom det vita blommor från vänner och bekanta, men sedan tog tystnaden över. Ingen vågade prata med honom om det som hade inträffat.
Flera lösningar
Varför människor tar livet av sig har säkert lika många förklaringar som antalet fall. Det går ofta inte att se på utsidan att någon mår dåligt – tvärtom. Många gånger förvånas omgivningen över att den som avslutat sitt liv hade sett glad och lyckad ut.
I grunden måste samhället förstärka skyddsnäten på flera plan. Psykiatrin behöver mer resurser, arbetsmarknaden och möjligheten att försörja sig måste bli humanare. Skolan är i behov av fler vuxna som ser de unga. Samtidigt måste vi lära oss mer om mekanismerna bakom självmorden. Den som ler mår kanske inte alltid bra inombords. Och om detta måste vi våga prata mer om.