Jag tror Mona Sahlin älskade årets Almedal
Det finns politiker som är sin tid. Olof Palme var en sådan. När han 1968 klev upp på sitt lastbilsflak med skylten
”Socialdemokratin – framtidsgarantin” i Almedalen förkroppsligande han på många sätt tidsandan. Ung, radikal och med blicken ut mot världen.
I valet samma år fick Socialdemokraterna egen majoritet.
Sedan finns det politiker som är så långt före att tidsandan sällan hinner ifatt.
Det var en märklig känsla att springa på Mona Sahlin i Alme-dalen i år. I över 30 års tid har hon legat steget före. För mångfald, för feminism och för rätten att älska vem man vill.
Det var Mona Sahlin som i valet 1994 drev igenom varannan damernas, jämställda valsedlar. Ett beslut som banat väg för tusentals andra kvinnor i politiken. Hon är fortfarande den enda kvinna som på allvar varit kandidat till posten som statsminister.
Mona Sahlin banade väg för den svenska antirasismen, som statsråd, som debattör och som förebild. Ingen nu levande svensk politiker är heller så hatad av nazister och sverigedemokrater.
För fyra år sedan personifierade hon feminism och antirasism. Men 2010 tittade väljarna i stället djupt i plånboken och röstade på Fredrik Reinfeldt.
Under årets politikervecka i Visby berörde nästan alla seminarier, tal och analyser på ett eller annat sätt feminism och antirasism. Nya röster, många kvinnor och rasifierade, tog sig utrymme i samtalet.
Almedalen har hunnit ikapp Mona Sahlin.
Men samtidigt är Socialdemokraterna väldigt osäkra på hur de ska hantera det som händer.
Som första punkt i Stefan Löfvens arbetsbeskrivning står: Var inte som Mona Sahlin eller Håkan Juholt. Uppdraget var att återerövra förtroendet i frågor som jobb, ekonomi och regeringsduglighet. Inte fastna i Juholts snabba utspel eller Sahlins bristande trovärdighet. Det har han lyckats med.
Strategin var klok 2012 när han valdes men vill han fånga upp de feministiska och antirasistiska vindar som blåser måste han bredda sig.
Ibland är han oerhört skicklig, som när han tog ledningen i protesterna efter naziattacken i Kärrtorp. Men ibland har det blivit lite tafatt, som i frågan om ytterligare en pappamånad i föräldraförsäkringen.
I EU-valet tappade Socialdemokraterna initiativet till Feministiskt initiativ och Miljöpartiet. Även om riksdagsvalet är något helt annat visar Almedalen att energin i svensk politik fortfarande finns i ”vänstervågens” frågor.
Jag tror Mona Sahlin älskade årets Almedalen. Frågan är bara när hennes parti hinner ikapp.