Regeringens skitigaste köp
8 FEBRUARI 2013. Nuon-härvan
– Det pris som betalades för Nuon var inte alls rimligt, sa finansmarknadsminister Peter Norman (M) i en interpellationsdebatt strax före nyår.
Det handlar om Vattenfalls köp av Nuon – ett holländskt energibolag – i februari 2009. Efter att ha betalt 97 miljarder kunde det statliga bolaget plötsligt lägga tassarna på över tre miljoner europeiska elkunder och en rad kol- och gaseldade kraftverk ute på kontinenten.
Det är kännetecknande för regeringen Reinfeldts syn på Vattenfall. I stället för att gå i bräschen för att skifta om svensk energipolitik fick man välsignelsen att ge sig ut på dyra, och smutsiga, affärer i Centraleuropa.
Dyr goodwill
Enligt Vattenfalls egen uppgift var nettovärdet på Nuon bara 43 miljarder. Resterande 47 miljarder betalade man för goodwill, ett minst sagt svårbedömt övervärde.
Men regeringen var nöjd.
– Det är bra att Vattenfall kan vara med och köpa in sig i ett bolag som kan ge intäkter framöver, sa dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C).
Varnades av kollegor
I går avslöjade Svenska Dagbladet att Maud Olofsson visste om att Nuon-affären skulle bli alldeles för dyr.
Hennes tjänstemän varnade henne, flera gånger. I en promemoria skrev en tjänsteman att affären inte skulle nå upp till Vattenfalls avkastningskrav på minst ett decennium. I en annan skrivelse – som riktades till både regeringskansliet och Vattenfalls högsta ledning – gjorde man klart att affären var minst 30 miljarder för dyr.
Men Olofsson brydde sig inte om varningarna. Det hade varit för jobbigt och så hade hon fått göra sig av med Vattenfalls styrelse, säger hon till SvD.
Så hon gav klartecken till affären – som på ett år ökade det statliga bolagets skulder med över 100 miljarder kronor. Affären med Nuon har än så länge kostat skattebetalarna över 15 miljarder kronor.
Som ett tragikomiskt efterspel till hela affären har inte ens Vattenfall hunnit betala räkningen för Nuon-köpet. Två jätteräkningar på totalt cirka 28 miljarder kronor ska betalas före 2015.
Maud Olofsson är borta. Men räkningen får vi betala i flera år framöver.
Efter den senaste tidens stormar kring Telia har vi fått ytterligare en illustration av hur uselt regeringen sköter de statliga företagen och hur aningslöst man hanterar svenska skattepengar.