Socialdemokrati bortom kriserna

Katrine Marçal

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Det sägs att det räcker med att ta en enda sak som verkligen betyder något, och ­sedan våga följa den hela vägen – så kommer man att hitta allt man behöver.

Det var länge sedan vi pratade om ­något som verkligen betyder något.

Inte för att partiledare, deras grodor, oförmågor, mediedrev eller vad vi nu kallar det, inte betyder något. Demokrati handlar om förtroende, och svensk ­socialdemokrati har aldrig, i modern tid, haft lägre förtroende.
 

Den naturliga följdfrågan blir: är det dags att begå självmord? Ge upp ambitionen att vara den dominerande politiska kraften i Sverige. Fokusera på de trettiofem kvarvarande aktivisterna på mötet i Folkets hus B-sal. Den gamla grå jätten har snubblat nerför berget och tänker ­sitta kvar och mumla för sig själv. En ­paranoid skugga av sitt forna jag.

Eller så låter man bli.

Och nej, den här texten handlar inte om Håkan Juholt. Den handlar om den socialdemokratiska opinionen därute som är herrelös. Alla de väljare som väntar på att sossarna ska resa sig och bli – tja, ­något som man kan tänka sig att rösta på.

Dagens Sverige behöver riktning. Det finns något mer än sänkt skatt och eventuellt billigare hamburgare. Särskilt med den bittra eftersmaken att det är sjuka och arbetslösa som fått betala,

”Människor kommer i kläm. Det är så att säga nästan oundvikligt” säger Reinfeldt. Men han menar aldrig sig själv. ­Eller ­någon av sina kompisar. Det är inte okej. ­Sverige kan utvecklas utan att det är de svagaste som ska ta de största riskerna i ekonomin.

Borgliga politiker har svårt med ­hel­heter. De ser en individ som gör val i ett ­vakuum. Men det är först när man ser helheten som man kan ta ansvar. Och det ­hade Sverige behövt. Till exempel är de fallande skolresultaten ett nationellt misslyckande och de kan inte fixas med mer skolval eller Björklunds pekpinnar. Det handlar om hela samhället – och kan bara lösas med hjälp av hela samhället.

För Reinfeldt är däremot allt från ­näringslivet till miljön ett särintresse.

Den inställningen är faktiskt ett samhällsproblem.
 

Socialdemokrati handlar i grund och botten om en tro på politiken. Att politiken kan spränga gränser. Mellan människor – och framför allt inom människor. Att bekämpa klassklyftor syftar i grunden till att ingen ska behöva dö med ­musiken fortfarande inom sig.

För att de inte fick en chans.

Knäckfrågan i dag är inte ”Har du förtroende för Håkan Juholt?”. Knäckfrågan är: har svensk socialdemokrati förtroende för sig själv? Och tänker den göra vad som krävs för att återupprätta respekten för partiet?

Samt följa konsekvenserna av det ­beslutet hela vägen.