Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Vinster i välfärden alstrar korruption

Publicerad 2016-11-08

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Pengar Svensk skola har stora brister, resultaten faller och skolsegregationen ökar. Ett första steg är då rimligen att stoppa läckaget av pengar ur verksamheten.

8 november 2016

Vinster i välfärden

I dag presenterar Ilmar Reepalu sin utredning om vinster i välfärden. Förslaget, som delvis läckt i förväg, är att begränsa vinstuttaget till sju procent av insatt kapital.
Näringslivets opinionsbildare är redan hysteriska så i dag kan vi nog förvänta oss en del jämförelser m­ellan Ilmar Reepalu och länder som Nordkorea, Sovjet­unionen och Venezuela.
Orsaken till det upphetsade­ tonfallet från höger är naturligtvis att det saknas folkligt stöd för att ta skattepengar från skolbarn och ge till f­amiljen Wallenberg. Hela ­åtta av tio svenskar vill se begränsningar av vinstuttaget ur välfärden, visar en Sifoundersökning SVT publicerade förra veckan. Bland Moderaternas väljare är det sju av tio.
Svensk skola har stora brister, resultaten faller och skolsegregationen ökar. På sikt hotar det vår position som kunskaps­nation. Hur vi ska göra ­något åt detta är den största och viktigaste fråga politikerna har att lösa just nu.

Ett första steg är då rim­ligen att stoppa läckaget av pengar ur verksamheten. Vinstuttaget ur skolan borde vara noll. I stället kan pengarna läggas på mer personal, mindre klasser och ökat stöd till elever med särskilda b­ehov. Men så långt går inte Ilmar Reepalu. Han nöjer sig med att föreslå ett tak för vinstuttag.
Som det parlamentariska läget ser ur lär hans förslag bli en valfråga. Näringslivet har, efter en rad påkostade middagar, fått över Sverige­demokraterna i sin ring­hörna.
De rödgröna får därmed chansen att ta konflikt med alliansen och SD i en fråga där de har ­väljarna helt på sin sida.
Näringslivet försöker framställa utredningen som ett hot mot valfriheten och kvaliteten i välfärden. M­assor av företag hotas av nedläggning om förslagen blir verklighet, säger de.
Det är en fullkomligt o­hederlig argumentation.
Även med Ilmar Reepalus förslag kommer företag i välfärden att kunna gå med vinst, och varför skulle n­ågon lägga ner en verksamhet som de tjänar pengar på?
Seriösa och långsiktiga ägare kan knappast ta ut särskilt höga vinster ändå eftersom pengarna behövs i verksamheten.
Däremot kommer naturligtvis oseriösa aktörer, som riskkapitalbolag som vill g­öra skyhöga vinster, att skrämmas bort. Men hur är det ett problem?

Problemet med hela välfärdsmarknaden är vad ekonomerna kallar ”rent-seeking”. Det är mer lönsamt för företag att manipulera de politiska och juridiska förutsättningarna än att ­utveckla verksamheten g­enom innovationer och nya idéer. Det är genom lobbying på politiker som bolagen kan håva in de stora pengarna.
Just den risken var ett av huvudskälen till att nya regler kring öppenhet i partifinansieringen infördes 2014. Moderaterna fick inför valet 2006 över 30 miljoner från hemliga bidragsgivare och många tror att det var samma aktörer som ­sedan tjänat miljarder på den avreglerade välfärdsmarknaden.Ironiskt nog presenteras även utredningen ”Ökad i­nsyn i partiers finansiering – ett utbyggt regelverk” just i morgon.
Rent-seeking” är van­ligen ett problem i utvecklingsländer och leder i regel till ineffektivitet, låg kvalitet och korrupta politiker.

Enligt en mätning från I­psos, som DN publicerade i fredags, är väljarna betydligt mer kritiska till vinst­uttag ur skolan än i exempelvis vården.
– För en elev är skolan en väldigt stor del av uppväxten. Man är inte på tillfälligt besök som på en vårdcentral. Skola byter man inte hur som helst och man är inte kund på samma sätt som exempelvis hos en tandläkare, säger David A­hlin, analyschef på Ipsos, till DN.
En annan orsak kan vara att skolan upplevs som en verksamhet i kris. Det behövs mer pengar – inte mindre. Och skolföretagen framstår då mer som blodiglar än som entreprenörer.
Ilmar Reepalus utredning kan bli ett första steg i saneringen av detta misslyckade samhällsexperiment.

Anders Lindberg