Sveriges problem är otrygghet på jobbet
Jämfört med kollegorna i många andra länder har svenska arbetsgivare lätt att göra sig av med personal. Omvänt har förstås svenska anställda på många sätt en mindre anställningstrygghet är anställda i andra länder.
Jo, du läste rätt. Trots att debatten nu i tre årtionden handlat om hur anställningsskyddet ska luckras upp är det arbetsgivaren som alldeles själv bestämmer hur många anställda hon eller han behöver. Det är dessutom billigt att säga upp människor i Sverige. Fallskärmar och avgångsvederlag är i stort förbehållet direktörerna.
Det har hänt att fabriker i Sverige lagts ner just därför att det blir billigare än att dra ner på verksamheten i andra länder.
Undantag urholkar
Trots att grundregeln är att anställningar löper tills vidare har anställningsskyddet dessutom urholkats genom till exempel arbetskraftsuthyrning och undantag som tidsbegränsade anställningsformer. Den senaste heter allmän visstidsanställning och precis som det låter betyder det att arbetsgivaren inte behöver motivera att anställningen är tidsbegränsad.
Tidsbegränsade och otrygga anställningar är vanligare för unga än för äldre, bland kvinnor än bland män och för arbetare än för tjänstemän.
Trygghet i jobbet är en generationsfråga, en könsfråga och en fråga om klass.
Det är dessutom en fråga om makt.
Socialdemokraternas kongress som just avslutats i Västerås beslutade i förmiddags att “se över” lagen om anställningsskydd, och särskilt anställningsformen allmän visstidsanställning. Det ska finnas objektiva skäl för tidsbegränsade anställningar.
Kraftfullare formulering
Många kongressombud hade velat se en mer kraftfull formulering.
Naturligtvis låter det tandlöst, i synnerhet när vi vet att hälften av alla unga i dag har en tillfällig anställning, att en fjärdedel av arbetarkvinnorna inte har ett fast jobb och att tillfälliga anställningar står för nästan hälften av jobben i till exempel restaurangbranschen.
Ändå visar dagens debatt och beslut att något håller på att hända..
För medan otryggheten på arbetsmarknaden vuxit har alltså den politiska debatten år efter år handlat om hur lagstiftningen ska bli ännu mer porös, få ännu större hål. Och på sina håll, som hos Svenskt Näringsliv, är det fortfarande så det låter.
Om direktörerna fick bestämma skulle till och med turordningsreglerna avskaffas.
Debatten på den socialdemokratiska kongressen är kanske ett tecken på att vinden håller på att vända. På att den diskussionen om anställningstryggheten till sist kan handla om det verkliga problemet på den svenska arbetsmarknaden, den allt större otryggheten.