Sverige kan inte krypa för Kina
Ambassadören får inte ägna sig åt solodans
Jonas Sjöstedt kallar det den största skandalen på årtionden. Ulf Kristersson kräver att UD lägger korten på bordet. Och i Peking har ambassadör Anna Lindstedt fått lämna sina arbetsuppgifter och sätta sig på det första planet mot Stockholm där hennes agerande ska utredas.
Allt handlar om ett möte mellan den fängslade svenska bokförläggaren Gui Minhais dotter Angela Gui och kinesiska affärsmän i Stockholm för några veckor sedan. Enligt Angela Gui presenterade ambassadör Lindstedt träffen som en möjlighet att få hennes far frisläppt.
Under mötet, där ambassadören deltog, ska Angela Gui ha utsatts för påtryckningar och till och med hot för att sluta kritisera den kinesiska regimens behandling av hennes far. Hon ska också ha uppmanats arbeta för att svenska medier inte skulle rapportera om fallet.
Angela Gui förutsatte att det svenska utrikesdepartementet godkänt arrangemangen.
UD visste inget om mötet
Nu visar det sig att så inte varit fallet. UD hävdar att de fått kännedom om mötet först i efterhand. Därför har alltså Annika Lindstedt fått sätta sig på ett plan hem och ska utredas för ett "möjligt felaktigt agerande". Någon av ambassadörens chefer har blivit riktigt förbannad.
Gui Minhai är svensk medborgare. 2015 kidnappades i Thailand han av kinesiska myndigheter och sedan dess har han suttit fängslad anklagad för att ha avslöjat statshemligheter. För ett år sedan fanns tecken på en öppning. Tillsammans med svenska diplomater var Gui Minhai på väg till ambassaden i Peking för att läkarundersökas.
Innan tåget nått sin destination greps dock bokförläggaren åter och fördes bort.
Sätter fingret på relationen till Kina
Gui Minhai är utan tvekan ett av de tyngsta konsulära ärenden utrikesdepartementet har haft att hantera. Det handlar inte bara om en svensk medborgare som kidnappats och fängslats. Det sätter dessutom fingret på Sveriges relationer till stormakten Kina och dess totala förakt för värden som yttrandefrihet eller rättssäkerhet.
I en sådan fråga kan en ambassadör självfallet inte ägna sig åt någon solodans. Inte ens om avsikterna är de bästa. När resultatet dessutom blir ett möte som uppfattas som hotfullt och där syftet tycks vara att tysta en kritisk röst är gränsen för vad tyst diplomati borde syssla med passerad för länge sedan.
UD har redan konstaterat att ambassadör Lindstedt har gjort fel. Hur fel ska en intern utredning nu slå fast. Det är viktigt att den görs snabbt och ordentligt.
Sverige har inte råd med otydliga diplomatiska besked till regimen i Peking. Och det har inte Gui Minhai heller.