Tysk social- demokrati i kris söker sin själ
Godsvagnarna är rågade med stenkol, Volkswagenbilarna från 1950-talet, män i hatt promenerar förbi de prydliga villaträdgårdarna.
Tiden har stått stilla på tågstationen i tyska Krefeld, åtminstone i glasmontern med modelljärnvägen.
Jag stoppar en euro i myntinkastet, trycker och vrider på knapparna. Tågen rör sig inte. Modellen har slutat att fungera. Krefeld ligger i delstaten Nordrhein-Westfalen, där socialdemokraterna, SPD, har regerat i tre decennier. Nu går det dåligt för tysk ekonomi och stålindustrin vid Rhen symboliserar inte längre framtiden.
Ungdomsförbundet Juso har kallat till möte om partiets kris i en tegelröd fabrik som blivit kulturcentrum.
– Om vi förlorar delstatsvalet här år 2005 kan oppositionen stoppa alla viktiga förslag i Berlin, säger distriktsordföranden Marc Herter. Då faller Schröder.
Den välkammade Marc Herter är mer analytisk än 1980-talets rebelliska Juso-ledare. Han anser att SPD gjort två stora misstag. Debatten om tillväxt är för ensidig, visionen om ekologisk förnyelse har försvunnit. Dessutom har partiet blivit för teknokratiskt, människor ser inte socialdemokratins själ bland alla snåriga reformförslag.
Ett nittiotal unga socialdemokrater pressar delstatens finansminister, Jochen Dieckmann. ”Varför lämnar så många medlemmar partiet efter att ha varit med i tjugo år?”, ”Vad menar partiet egentligen med social rättvisa nuförtiden?”
Mungiporna glider ned på partiveteranen Dieckmann, han tar en klunk vatten, stirrar ned i sina papper. Han försvarar Gerhard Schröders reformpaket Agenda 2010, men är också kritisk:
– Vårt största strategiska fel var de stora skattesänkningarna i slutet av 1990-talet. Nu trampar vi på bromsarna för att intäkterna inte räcker, men det borde partiet ha insett 1998.
Socialdemokratins problem är tydliga också på högkvarteret Willy Brandt Haus i Berlin. ”Hur kommer SPD ur nedstämdheten?” ropar partitidningen Vorwärts på sin förstasida.
Jag åker upp med glashissen till partisekreteraren Olaf Scholz kontor.
– Kom ihåg att vi vann de två senaste valen, säger Scholz. Det är ovanligt i vår historia och en viktig utgångspunkt för dagens diskussion.
Partisekreteraren påminner om Tysklands ekonomiska svårigheter och behovet av reformer:
– SPD för en diskussion om hur tillväxten ska öka. Det är en svår debatt, också därför att det innebär att vi inte gör likadant som det alltid varit förut. Men vi tror att det är nödvändigt för att socialstaten ska fortsätta att fungera.
För att lyckas i valet 2006 måste socialdemokratin driva frågor som inte bara accepteras utan som väcker entusiasm, säger Scholz:
– Jag vill nämna tre områden. En tillväxtpolitik med utbildning och innovationer i centrum, en barnvänlig familjepolitik och en solidarisk finansiering av välfärden.
Kommer resultaten i tid för att klara de många delstatsvalen nästa år och Nordrhein-Westfalen 2005? Blir socialdemokratins kärntrupper övertygade om att partiet fortfarande har en själ?