Utan strejkrätt faller svenska modellen
I veckan beslutade riksdagen till sist att den så kallade Lavallagen ska avskaffas. Ända sedan lagen infördes 2010 har den fackliga rörelsens sagt att den i praktiken gör det omöjligt att värna rimliga arbetsvillkor för arbetare från andra länder.
Rapporter om hur människor missbrukas har gång på gång bekräftat den saken.
Att en rödgrön regering måste förändra lagen kan inte ha kommit som en överraskning. De nya reglerna kan knappast skapa ordning på arbetsmarknaden, men den visar att regeringen vill försöka.
Det som är märkligt och inte så lite oroande är i stället reaktionen från borgerliga partier och arbetsgivare. Där beskrivs lagändringen som ett steg tillbaka.
Svenskt Näringsliv kallar den nya lagen ”protektionistisk”. Det är stora ord i det land som har världens mest frihandelsvänliga fackföreningsrörelse.
Upprepade anklagelse
I riksdagens kammare upprepades anklagelsen av centerns Annika Qarlsson. Hon tyckte att regeringens förslag dikterats mer av protektionism än av omsorg.
Ändå hade det knappast behövt bli på det här sättet. Den som följt konflikten ända sedan blockaden i Vaxholm 2004 vet att arbetsgivarnas organisationer från början tvekade i sina lojaliteter. Svenska arbetsgivare har trots allt respekterat kollektivavtalet som ett sätt att inte bara åstadkomma rättvisa konkurrensvillkor, utan också arbetsfred.
I Vaxholm gick företaget i stället till EU:s domstol för att tvinga fram samma sak.
Försvarade svenska regler
Inte heller den nya borgerliga regeringen var alldeles säker. Visst, Göran Hägglund använde uttrycket ”maffiametoder”. Men när det kom till kritan försvarade den svenska regeringen våra arbetsmarknadsregler i EU.
Nu låter det annorlunda. I riksdagen oroade sig moderaten Jessika Roswall för att de nya kraven till och med skulle kunna hindra företag från att komma till Sverige med sina anställda.
Så är det förstås. Det ska vara jobbigt att inte respektera fackets förhandlingsrätt och att inte leva upp till kollektivavtal. Det är därför fackliga organisationer har rätt att till strejk och blockad, och det är därför som kollektivavtalet ska garantera arbetsfred.
Om inte borgerliga politiker och arbetsgivarnas företrädare kan acceptera det är vi faktiskt på väg mot en helt annan arbetsmarknad, och ett helt annat Sverige.